Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131 om betydelsen af en svensk öfversåttning af platon.
fostringsarbete uppfostrade hon sig äfven sjelf. Också för henne
kom den stund, då hon uppmanades till djupare sjelfkännedom.
Hon skulle, äfven hon, besvara den skickelsedigra frågan: hvad är
jag? Hon såg allt det stora, hon uträttat, alla de vetandets och
lifvets skatter, som i hennes sköte lågo förvarade; hon
bländades deraf och tänkte i sitt hjerta: jag är själarnas herrskarinna,
gränserna för min makt äro gränserna för själens frälsning: extra
ine nulla salus! Mellan denna akt af sjelfmedvetenhet och den,
hvilken våra dagar bevittnat, och som i kyrkans jordiska
öfverhufvud koncentrerade kyrkans ofelbarhet, var afståndet i sak icke
så särdeles stort, ehuru århundraden behöfde förgå, innan man
»ljerfdes taga ut steget.
Men den uppfostrade menigheten hade också under tiden delvis
vaknat till sjelfmedvetande. Reformationen var den första
genomgripande yttringen deraf. Den religiösa sanningen är ej sanning
derföre, att hon läres af kyrkan, utan derföre, att hon uttalas af
Gud, och Gud har talat till oss genom bibeln. Så tänkte
reformatorerna. Och så uppstod genom dem en kyrka, som icke längre
band med påfvens auktoritet eller konciliernas, utan som band
med bibelns.
Tre århundraden, och något mera, hafva sedan dess förgått.
Den katholska kyrkan har under tiden fortsatt sitt kulturarbete
och den protestantiska har fortsatt sitt: de hafva arbetat dels i
strid mot hvarandra, dels i förening. Den katholska kyrkan här
nu omsider hunnit tillspetsa sin uppfostrande myndighet derhän,
att katholiken icko gerna kan undgå att känna, huru denna spets
sargar hans innersta individualitet. Ett sådant tillstånd måste leda
antingen till fullkomlig död eller till en snar kris. Men äfven inom
den protestantiska verlden är ett kritiskt element förhanden. Redan
denna textkritikens fråga: hvad är i det eller det tvätydiga fallet
den ursprungliga läsarten, d. v. s. den verkliga bibolns ord? är
blott en utgrening af den stora frågan: hvad är bibeln? Till denna
fråga anknyter sig mycket nära den ännu ödesdigrare frågan: med
hvad rätt förbinder mig bibelns auktoritet? Den, som dragit denna
rätt i tvifvelsmål, kan naturligtvis icke med bibelns utsagor
öfvertygas; ty det är just dessas rätt att binda öfvertygelsen, som han
drager i tvifvelsmål. Bibelns auktoritet beror derpå, om bibeln är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
