Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Claes Annerstedt: En blick på Sveriges jernvägar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enskilda nära dubbelt med öfver 25,300,000. Om vi nu, efter som
alla dessa qvantiteter (= den s. k. nettolasten till skilnad från tågets
egen vigt) förts olika långa vägar, reducera dem i centnermil (d. v. s.
antal centner framförda en mil, hvarvid personens vigt beräknas
till 1 1/4 centner), blir resultatet, att de svenska jernvägarnes
transport uppgår till 254 millioner centnermil och att de sålunda
uträttat samma nyttiga arbete som 2,540,000 hästar, om dessa skulle
forslat 10 centner hvar öfver en väglängd af 10 mil. Blotta
persontrafiken skulle i uppbådade skjutshästar, om hvarje person reste
en mil med en häst, fordrat 9,566,000 hästar eller tre gånger mer
än hvad som under de fem åren 1861—1865 utgick. Inberäkna
vi åter i transporterna de vida större tyngder, som lokomotiv och
vagnar represontera, stiger centnermilens antal öfver 1,100,000,000
millioner (den s. k. bruttolasten). Af förhållandet mellan
nettolasten och bruttolasten, kan man, eftersom vid ett fullastadt
godståg af 14 vagnar den förra är något öfver 50 procent af den
senare, genast se, att tågen i allmänhet långtifrån haft tillfälle att
transportera de qvantiteter, hvartill de skulle varit i stånd. På
statens banor hafva blott 22 procent af platserna i personvagnar
varit begagnade, och dess godsvagnar hafva ej varit i tillfälle att
framdraga mer än 38 procent, af hvad de skulle kunnat lasta. Huru
på de enskilda banorna i detta afseende förhåller sig med
persontrafiken, fins icke uppgifvet, man ser blott att på dem alla, utom
på Kristianstadsbanan, färdats färre passagerare per banmil än på
statens. Men deras godstrafik eger det företrädet framför statens,
att tågen framföra bättre belastade vagnar. Och det är
betecknande, att de, som icke åtnjuta detta företräde, äro de, hvilka
liksom statens, hufvudsakligen genomstryka åkerbruksdistrikter,
hvaremot de, som egentligen hafva skogs- och malmeffekter att
frakta, förete en större belastning. Sålunda visar sig visserligen
om vi sammanräkna alla de till statsbanorna stötande bibanor, deras
nettolast icke uppgå till 18 1/2 procent af bruttolasten, medan på
statens denna siffra öfverskrider 19 1/2, men det är Westergötlands
och egentligen Skånes jernvägar, som kommit siffran att sjunka,
ty på Köping—Hult—Nora-banan stiger siffran till 28 och på
Köping—Uttersbergs-banan till 26 procent. Ännu högre stiger
den på de isolerade skogs- och bergslagsbanorna; för hela gruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
