- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
171

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NAPOLEON DEN 1 :HTE OCH FRANSKA REVOLUTIONEN. 171

bragte detta verk till afslutning. Han "lånade deråt sitt namn" —
_ det var allt, menar Lanfrey. Han störtade sig i lagstiftningsarbetet
endast af förtrytelse öfver att Tribunatet vågade motsäga den af
honom nedsatta komitén. På samma sätt förhåller det sig äfven
med framställningen af Napoleon såsom fältherre. Det är nästan
lustigt att se, med hvilken ifver författaren söker bevisa, att Napoleons
tåg öfver Alperna var en småsak i jämförelse med Hannibals
liknande bedrift, eller med hvilken utförlighet han ådagalägger, att
segern vid Marengo var en slump, hela fälttågsplanen ett
raffelspel, som borde hafva störtat den djerfve härföraren i förderfvet.
Det är temligen öfverraskande att finna en betydande del af
berättelsen om kapitulationen vid Ulm, — som för öfrigt besynnerligt
nog benämnes en "theaterkupp"! — upptagas af bevisningen,
huru Napoleon denna gång begick det oförlåtliga misstaget att
öppna fienden en återtågslinie norr om Donau — mångfaldiga
liknande exempel att förtiga. Vi lemna åt de sakkunnige att
härutinnan närmare granska Napoleons fel och förtjenster, men det är
svårt att fatta full tillit till författarens militära omdöme, då han
sålunda gång på gång synes vilja tvinga oss att tro på en nyckfull
tillfällighet såsom yttersta orsaken till den store krigarens
framgångar.

Lanfrey har på ett ställe, efter skildringen af det inre
tillståndet och den yttre politiken straxt före brytningen med Preussen,
på ett särdeles snillrikt sätt sammanträngt hela sin uppfattning af
Napoleons lif och storhet; vi anse oss böra anföra dessa ord, emedan
de innebära på en gång det bästa uttrycket af allt det sanna och
af allt det osanna i hans historiska åskådningssätt:

"När man tänker på de underbara verktyg, Napoleon egde i
sin hand" säger förf. "och på det ovärdiga bruk, han så länge
ostraffad kunde göra deraf, förflyttar sig vår tanke ovilkorligt till
dessa magiska krafter, som spela en så stor role i de österländska
sagorna. Så länge hjelten är i besittning af talismanen, lyckas
honom allt ända till det otroliga. De grundsatser, som leda andra
menniskor, finnas icke till för honom. Han gör oerhörda
underverk utan svårighet och utan sin egen förskyllan; han känner
hvarken godt eller ondt; han ler åt det omöjliga; han kan efter
behag göra narr af allt som är heligt och rätt. För honom blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free