Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hans Forssell: Napoleon den 1:e och Franska Revolutionen. II. (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 NAPOLEON DEN 1:8TE OCH FRANSKA REVOLUTIONEN.
galenskapen snille, oförsigtigheten fintlighet, orättrådigheten rättvisa,
och ju mera han trampar under fötterna alla klokhetens, den goda
rättens och det sunda förnuftets reglor,/ dess mera växer, förstoras
och lyser hans framgång. Sjelfva naturlagarna synas upp- och
nedvända inför honom. Menniskorna betrakta med en vidskeplig
förskräckelse den lysande meteorens hemska glans. De äro beredda
att dyrka denne privilegierade dödlige, den osårbare, hvars
häpnadsväckande lycka ingen galenskap, intet brott kan hejda. — En
dag kommer talismanen bort eller går sönder, och i ett nu är
guden försvunnen. Man har icke längre för sina ögon något annat
än en stackars dumbom; man frågar sig om ej denne ödets utkorade
har varit dess offer, och den förvirrade hopen väger mellan fasa
och medömkan. Se der Napoleons och den stora arméens historia"!
Ja, — om historia vore detsamma som saga, om häfdatecknaren
hade samma uppgift som skalden. Vi äro fullkomligt ense med
Ilr Lanfrev så till vida, att de skalder, som valt Napoleons
hjelte-gestalt till föremål för sin diktning, skulle ha kommit sanningen
något närmare, om de gjort honom till en Aladdin, än de nu gjort,
då de i honom firat en gud. Fantasien fordrar äfven den någon
grad af trovärdighet, och det ges ingen trovärdigare bild af de
förunderliga motsägelserna inom denna personlighet och hans öden
än just den, som österlandets diktare gifvit oss i sagorna om de
stackars dödlige, hvilka till en tid fått trollska makter i sin tjenst.
Men häfdatecknaren har icke samma uppgift som skalden, icke
heller samma rätt som skalden att med fantasiens skapelser
hop-knyta sammanhanget i verklighetens verld. Och om Hr Lanfrey
verkligen gjort till sin uppgift att gifva denna nya uppfattning af
Na-poleons-sagan burskap inom häfdateckningen, har han också derunder
visat, med hvilken ©öfvervinnelig svårighet en sådan uppgift är
förenad. Ty då det lugna och resonerande förstånd, till hvilket
han som häfdetecknare måste hänvända sig, alldeles icke tål den
oupphörliga hänvisningen till en talisman, hvarmed skalden har så
lätt att bedåra vår fantasi; då vi inför honom icke tro, att
underverk växa fram utaf andars tillskyndelse, utan öfverallt fråga efter
sakernas verklighet och händelsernas naturliga orsaker, så har Hr
Lanfrey, som icke gerna vill medgifva, att det fans några sådana
i mannen, eller i hans omgifning inneboende naturliga orsaker, kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
