Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hans Forssell: Napoleon den 1:e och Franska Revolutionen. II. (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
napoleon den 1:8te och pran8ka eevolutioten. 175
grad bar rent mensklig prägel; som, då den tillfullo blir känd,
lättare än något annat skall leda den hejdlöst beundrande till
om-pröfning *af sin hänförelse, och som slutligen skall öppna hans ögon
för den rätta halten af denna personlighet. Vore det endast
rof-girighet och våld, hårdhet och menniskoförakt, vore det blott dessa
i begreppet omensklighet sammanfattade egenskaper, som han
företett för verlden, då skulle, frukta vi, hans bild ännu genom
århundraden qvarstå som ett ideal för de månge, hvilka i det
omenskliga finna något öfvermenskligt, och man skulle fortfarande
äflas att bemantla dess frånstötande drag med talet om hvarjehanda
högre idéer, i hvilkas tjenst Napoleon skulle hafva gått. Men nu
finnes der hos honom ett outplånligt drag, som alldeles icke är
omenskligt, och som derför upphäfver harmonien i detta
öfver-menskliga ideal; det gifves en bräcka i hjeltens glänsande rustning,
genom hvilken en sannskyldig mensklig uselhet tittar fram — och
illusionen är förstörd. ’ På detta drag igenkänna vi genast, att vi
icke hafva naturkraftens sublimitet framför oss; ty den storheten är
är alltid sann, alltid sig sjelf, men hos den store Napoleon sitter
lögnen i hj er tro ten och kan icke" fördölja sig. Han är jättestor
denne man, men han är ändock låg; han är beundransvärd, men
han kan ändock icke undkomma vårt förakt, ty han är besmutsad
af falskhet och svek, så som ytterst få, om ens någon, af
verlds-historiens gestalter. Han ljuger — i smått som i stort, för vänner
och för fiender, för främmande furstar och för sitt eget folk, för
samtiden, för efterverlden och för sig sjelf. Han ryggar eder och löften
icke af svaghet eller af nödtvång och med sorg, utan af grundsats
och med nöje; i sjelfva det ögonblick då de besvärjas, visar han
sig fullt medveten om deras intighet, fast besluten att bryta dem.
Han bedrager och förfalskar icke tillfälligtvis utan systematiskt;
sanningen är honom vidrig, och han blyges icke att såsom herrskare
befalla sina tjenare och undersåter att ljuga som han sjelf. Hans
egna bulletiner och officiela tidningsartiklar äro verkliga
praktstycken af lögnaktigt skräfvel, hans diplomatiska noter hvimla af
falskhet. Än besvärjer han fräckt osanningar, som hela verlden
ögonblickligen kan genomskåda, än hopfogar han listiga väfnader
af bedrägeri, som det fordras de skarpsinnigaste undersökningar
för att upptäcka. Än utbreder han sig i den ståtliga svada, som
Svmik Tid t br i/t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
