Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hans Forssell: Napoleon den 1:e och Franska Revolutionen. II. (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 napoleon den 1:8te och franska revolutionen.
dyrkat, skall icke synas särdeles åtkomlig för de anfall, Lanfrey
riktar mot våldsamheten och hänsynslösheten i kejsarens yttre och
inre politik, mot det i grund och botten frihetsfiendtliga i alla hans
sträfvanden. Det är sant, skall man säga, att andras frihet och
andras rätt för Napoleou betydde intet, men sådant hör med
nödvändighet en dylik herrskareande till. Det låg någonting af
orientalisk despotism i hans skaplynne, som med våra begrepp om
mensklighetens fria och harmoniska utveckling stod i strid,
någonting förfärligt nedtryckande i hela hans personlighet, som gör os«>
rätt belåtna, att sådaua storheter ej födas mer än en på årtusendet;
men den sublima storheten har just denna öfverväldigande karakter,
och om den ej kan stämma oss till kärlek, måste vi dock inför
densamma stanna med en häpnad, som ej lemnar rum för någon
annan känsla. Det är inför en sådan gestalt icke på sin plats att
fylla våra öron med klagolåt öfver de våldsamt förtrampade
rättigheterna eller öfver "barnen som rycktes från moderskyssen" att
med sina lik bygga väg åt en endes ärelystnad. — Det egendomliga
behag, vi erfara vid betraktandet af den lille grå mannen med det
cæsariska bronsanletet och hans obändiga färd genom verlden,
minskas af sådana betraktelser lika litet, som vårt intryck af det
majestätiska hafvet lider intrång af tanken på de tusentals offer,
som dess brusande vågor ha kräft. Han har dragit millioners
förbannelser öfver sitt hufvud och dock icke böjt det, ty han kände
sig ensam uppväga millioner och det ligger i detta trots något,
som tvingar oss att här mäta med annat mått än det vanliga. Han
verkade icke såsom andra; "hjelten verkar blindt som anden vill".
Mot denna dyrkan af Napoleon såsom den största uppenbarelsen
af mensklig sublimitet ges det emellertid ett botemedel, hvilket, så
länge vi ännu döma såsom menniskor, icke skall förfela sin verkan.
Bristen i hvarje sådant betraktelsesätt består just deruti, att man i
sjelfva verket beundrar den stora personligheten så, som man
beundrar en naturkraft, om hvilken det verkligen gäller, att dess
storhet endast är qvantitativ; den skall således alltid blifva
bristfällig denna åskådning, eftersom ju menniskan är något helt annat
än en naturkraft. Men om vi icke bedraga oss, är en sådan
uppfattning mer än någonsin felaktig just i fråga om Napoleon den
store. Det fans nämligen en sida i hans väsen, som i allra högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
