Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Skönliteratur - C. R. N.: Molières lustspel, öfversättning af Sigge Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
SKÖNLITERATUR.
ej har den ringaste motsvarighet i originalet, oeh slutligen finna
vi i näst sista scenen Moliéres: Voilà un compliment fort
mal tourné! återgifvet med: "Haf tackl — Er kompliment är
illa väld, alltväl".
Det anförda kunde vara nog att styrka det omdöme, vi nödgats
uttala. Dock för fullständighetens skull äfven några exempel ur
"M:r de Pourceaugnac" l Här är det isynnerhet läkarens tal i
elfte scenen, som varit ön naturlig förargelseklippa, och det skulle
föra oss för långt att anföra alla de gångor,. öfvers, snubblat i
åter-gifningen af den lärda föreläsningen. Nöjom oss med den
anmärkningen, att det bland sjukdomssymtomerna förekommande enkla
franska uttrycket cette grande barbe, på svenska blifvit: "hans
skägg, som långt sig ter", och att läkarens korta slutformel: Dixi!
af öfvers, återgifves med: "Jag säger "Dixi" nu"! Att
soulage-ment återgifves med "consolation" och diagnostic med "signum",
beror väl på versen. Är densamma också orsak, att man läser
sid. 83: "Så dra för tusan då", sid. 86: "Så dra för den och hör",
samma sida: "Så dra för tusan då", sid. 95: "Åh, dra för tusan
då"? Säkert är detta orsak dertill, att man som oftast i versen
finner instoppade småord, såsom här, minsann, måntro, då,
det, att ordformer användas sådana som tyda an, lita an,
skingra bort o. s. v. Att anmärka grammatikaliska
oegentlig-heter lönar ej mödan, då sådana väl torde vara använda med flit
för att göra språket h vardags trefligt; men vi kunna ej underlåta
att anföra åtminstone ett exempel på, huru detta lyckats. Man
läser sid. 99 följande roplik:
»Ni tror, att folket i Limoges
Ej ögon ha — hvasa? — ä’ damma som en gås».
Hvar och cn kan med skäl fråga: huru är det möjligt, att i
våra dagar ett sådaut arbete som detta kunnat blifva i tryck
synligt och inbjuda en bildad allmänhet att derpå vedervåga den ej
obetydliga summan af 20—25 Rdr Rmt? Sådant torde ej vara
lätt att nöjaktigt förklara. Öfversättaren visar sig i början af sitt
förord känna den danska öfversättningen af Moliére; skada, att
han icke af den kunnat få ögonen öppna för sin egen falska
ståndpunkt och för de svagheter, som deu ringaste insigt i saken bort
kunna förebygga. Han hade då icke behöft, måhända med en viss
inre misstanke om sin inkompetens till arbetet, taga sin tillflykt
bakom "lagstiftaren" inom svenska vitterheten och dennes yttrande
om öfversättningar; han hade då möjligen insett, att äfven
öfver-sättandet är en konst, 6om kräfver anlag, insigt och öfning, att
all konst har sina ur saken sjelf härflytande lagar, och att den
bästa konstnären är den, som med största frihet och otvungen
naturlighet bär de af dessa lagar honom pålagda banden. Äfven
här gäller det bekanta ordet:
In der Beschränkung zeigt sich crst der Meister.
C. B. JV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
