Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Claes Annerstedt: En blick på Sveriges jernvägar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor vigt för produktionen, och läsaren har mer än en gång sett,
huru vi förordat sådana, derför att man både på förhand och med
ledning af andra länders erfarenhet kan deraf spå jernvägarne en
alltmer blomstrande framtid. Det är dock å andra sidan klart, att
det gifves ett visst minimum af fraktpris, under hvilket en jernväg
icke kan gå. Och det är icke nog, att frakten betäcker
driftkostnaden vid det särskilda tåget, den måste äfven räcka till att
bestrida tågets andel i öfriga utgifter och tillika lemna ett öfverskott,
som skall utgöra tågets anpart i räntan på anläggningskostnaden.
Huru lågt ett fraktminimum kan sättas, beror af åtskilliga
förhållanden och är ej så lätt att utreda, som kanske mången tror. Vi
hafva egentligen vidrört frågan, för att skingra en villfarelse, som
är temligen allmän, att det nemligen skulle bära sig för en
jernväg under alla förhållanden att nedsätta priset för det tunga
godset till 1 öre centnern för milen. Detta låter sig icke göra, utan
att tåget får föra många och fulla vagnar. Om vi blott erinra oss,
att medelutgiften för en tågmil på statsbanan år 1869 var 14,14
rdr, så faller af sig sjelf, att om centnern betalade ett öre
milen och vagnen antages kunna lasta 200 centner[1], behöfdes
mer än 7 fullastade vägnar i tåget, blott för att det skulle betala
sin andel i de nuvarande trafikutgifterna. Men naturligtvis egde
man äfven rätt att begära vinst af tåget. Och då det visar sig,
att en inkomst per tågmil af 25,41 rdr gifver jernvägen en
nettovinst af 3,1 procent, så tyckes man deraf kunna sluta, att tåget
måste föra 13 sådana fullastade godsvagnar, för att det skall
bereda en dylik vinst. Men i sjelfva verket gör jernvägen äfven med
ett så belastadt tåg icke någon egentlig vinst i längden, om det
ock för ögonblicket kan synas så. Ty den ofvannämnda
medelutgiften per tågmil representerar icke hela den verkliga kostnad, som
tåget förorsakar jernvägen. Den skada nemligen, som trafiken
tillfogar fast och rörlig materiel, framträder icke som densamma hvarje
år, utan växer allt högre mot slutet af den varaktighetsperiod, som
tillkommer materielen. Vi hafva ofvan framlagt de slående
siffrorna för skenutbytet i detta afseende, och något dylikt kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
