- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
292

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

FIL080FI.

materialismens ställe. Och likasom Hr Wikner såsom kritiker
ådagalägger grundlig bekantskap med sitt ämne, skärpa i
sönderdelandet af motståndarens satser och tålamod i att förfölja honom ända
till det yttersta, så visar sig också Hr Wikner, vid den positiva
utvecklingen af sina öfvertygelser särdeles rik på fina och träffande
anmärkningar. Mer än ett, i detta afseende utmärkt, parti af hans
bok skulle kunna förtjena att särskildt framhållas. Lägga vi nu
härtill, att man i denna författarens skrift, likasom i hans
föregående, öfverallt känner sig ansigte mot ansigte med en ädel och
harmonisk personlighet, helt och hållet genomträngd af intresset
för mensklighetens högre lif, så kan man icke annat än önska, att
hans undersökningar angående den materialistiska
verldsåskådnin-gen måtte blifva föremål för en allmännare uppmärksamhet och
utöfva ett vidsträckt inflytande. Också vilja vi hoppas, att detta
verkligen ska blifva fallet., Dock kunna vi icke undertrycka vår
farhåga, att detta inflytande skall icke så litet förringas och försvagas
genom vissa brister dels i innehållet, dels i formen af författarens
arbete, på hvilka vi här nödgas att fästa hans uppmärksamhet.

Utrymmet för denna anmälan tillåter oss dock ej att med
författaren ingå i någon vidlyftigare vetenskaplig diskussion rörande
innehållet af hans skrift, utan måste vi inskränka oss till att
korteligen anmärka, att förtroendet till hans bevisning för sanningen
af den verldsåsigt, enligt hvilken den sanna verkligheton ligger i
personligheten, säkerligen hos mången i någon mon skakas genom
författarens bemödande att vetenskapligen stödja och upprätthålla
vissa häfdvunna religiösa föreställningar, hvilka tydligen äro
ohållbara för tanken, och hvilka ock derföre omöjligen kunna vara af
någon verklig vigt och nödvändighet för menniskans andeliga lif.
Till dessa föreställningar räkna vi t. ex. antagandet, att Gud skulle
vara upphof till menniskan och den ändliga verlden i allmänhet
genom en handling; vidare läran, att Gud är absolut fri;
slutligen det påståendet, att "vissa på den opersonliga verlden
ske-endo inflytelser från den personliga" med rätta skulle kunna kallas
underverk. — För att, åtminstone skenbart, kunna bibehålla det
vanliga föreställningssättet, att Gud skulle vara upphof till den
ändliga verlden genom en handling — ett föreställningssätt, som
strider emot Guds evighet och oföränderlighet — förklarar författaren,
att man kan tänka sig en handling, som icke innebär en öfvergång
från ett föregående moment till ett efterföljande, och att, på grund
deraf, Gud kan antagas sätta eller frambringa verkligheten, utan
att detta sättande faller i tiden. Att emellertid detta påstående
är alldeles ohållbart, synes oss vara tydligt deraf, att, hvad som
redan (af evighet) är, icke behöfver sättas, och att, hvad som
behöfver sättas, icke kan redan (af evighet) vara. Fasthålles detta
alternativ, så följer deraf, att man antingen måste antaga, att
menniskan till sitt sanna väsende är ett evigt moment i Gud, hvilket
ej förutsätter någon handling å hans sida, eller ock, att hon blifvit
af Gud i tiden satt eller frambragt. Nu förkastar äfven Hr Wikner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free