Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - A. N.: Filosofi: (Den materialistiska verldsåskådningen af P. Wikner)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFI.
293
sjelf det senare af dessa alternativ; alltså synes han böra rent och
klart omfatta det förra, emot hvilket icke heller det religiösa
medvetandet kan hafva något att invända, alldenstund detta
medvetande visserligen fordrar, att menniskan skall vara beroende af Gud,
men ej att hon skall vara en produkt eller ett verk af honom. —
Underligt förekommer det oss äfven, att Hr Wikner, i stället för
att tillägga Gud absolut sjelfständighet, tillägger honom absolut
frihet. Med frihet menas nämligen, enligt hvad Hr Wikner nogsamt
känner, en blott relativ sjelfständighet eller en sjelfständighet i
förhållande till någonting gifvet. Vi kunna således i det
ifrågavarande antagandet å Hr Wikners sida icke se annat än en filosofiskt
oberättigad accomodation till förmån för det allmänna
föreställningssättet om Gud. Såsom en dylik accomodation visar sig äfven för
oss försöket att ådagalägga tänkbarheten af underverk. Hr Wikner
erkänuer nemligen sjelf, att det är en orimlighet att vid ordet
underverk vilja fästa betydelsen af handlingar, genom hvilka naturens
lagar skulle suspenderas eller upphäfvas. En lag utgör nemligen
en saks nödvändiga och oföränderliga sätt att vara till. Hr
Wikner vill derföre, att med underverk skall förstås sådana på den
opersonliga verlden skeende inflytelser från den personliga, som
öfvergå det allmänna måttet af menskligt inflytande. — Vi fråga nu,
hvad som egentligen kan anses vunnet genom en sådan förklaring?
Månne ej, om den godkännes, gränsen emellan underverk och
ickeunderverk blifver så flytande, att i sjelfva verket hvarje på naturen
af menniskan utöfvad ovanligare kraftyttring rätteligen skulle kuuna
kallas ett underverk?
Angående formen för Hr Wikners arbete hafva vi redan
omnämnt, att den är i viss mon bestämd af den ordning, hvari
Btich-ner framställer sina materialistiska läror, hvilka granskas kapitel
efter kapitel. Vi äro långt ifrån att klandra eller ogilla detta
förfarande, men hade dock önskat, att Hr Wikner, efter fullbordandet
af detta sitt kritiska värf, htde i ett slutkapitel sammanfattat
resultatet af sina undersökningar. En sådan sammanfattning skulle
icke blott hafva gifvit en strängare enhet åt hela hans arbete, utan
äfveu beredt mängden af läsare en välkommen lättnad i
bemödandet att derur uttaga och fasthålla sjelfva kärnan. Ett sådant
slutkapitel hade icke behöft att på ett betänkligare sätt öka bokens
volym, om Hr Wikner i vissa delar af sina föregående
resonne-menter iakttagit större koncentration och begränsning, än han
verkligen har gjort. Hr Wikner är begåfvad med stora anlag för en
art af författareskap, som för närvarande är hos oss tämligen
sällsynt, nemligen den populära behandlingen af filosofiska
ämnen, och han synes äfven hafva gjort till sin egentliga lifsuppgift
att framträda såsom en medlare emellan den stränga vetenskapen
och den allmänna bildningen. Det oaktadt torde det icke utan
skäl kunna sägas, att Hr Wikner icke odlat dessa sina anlag med
all den uppmärksamhet och omsorg, hvaraf de äro förtjenta. Hr
Wikner har nämligen äfven i den skrift, som nu är i fråga, gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
