Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Carl Gustaf Malmström: Axel Fersen som Memoirförfattare: R.R. och Fältmarsk. Axel Fersens Historiska Skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS AX KL FERSEN SOM MEMOIRFÖRFATTARE.
det var just vid den stunden, som förhöret först böljade. Med
dessa tidsbestämningar förfaller ock den ordningsföljd, som pä dem
är grundad. För den iöljande dagen, onsdagen den 23, omtalas
(s. 111, 112) plena i alla stånd, samt hvad der talades och beslöts.
Härvid är blott att märka, a: t inga plena den dagen höllos; det
var först fredagen den 25, som stånden sammanträdde; och den
kungliga deklaration, som på ett något förvrängdt sätt omtalas
såsom gifven den dagen, afgafs icke förr än den 28.
Liksom Fersen (s. 105) säger sig hafva uppmanat Brahe att
genom flykten sörja för sin säkerhet, så gifver han ock tillkänna,
att det var hans vink, som förmådde grefve Hårdh att i rätt tid
försvinna från Stockholm. Vi betvifla ingalunda, att Fersen önskat
rädda de bägge grefvarne undan bödelns yxa; vi tro gerna, att han
skulle hafva velat rädda ännu flere. Men på det sättet, som Fersen (s.
114) berättar, har det icke kunnat tillgå med varningen till Hårdh.
Han säger, att han midsommardagen kl. 8 på aftonen fick en
biljett från ordföranden i kommissionen, baron Wrede, af innehåll att
kaptenerna Puke och Ståhlsverd hade genom bekännelse graverat
grefve Hårdh, och att han, Fersen, lät denna biljett komma till
Hårdhs kunskap, hvarefter denne fann för godt att sätta sig i
säkerhet. Men nu har Wrede omöjligen kunnat skrifva en sådan
biljett till landtmarskalken; ty enligt kommissionens protokoll hade
ingen då ännu bekänt ett o’rd, som kunde anses besvära Hårdh.
Visserligen fördes midsommardagen — icke Ståhlsverd, såsom
Fersen (s. 113) säger — utan Puke och Mozelius till
Rosenkammaren; men de ankommo icke till Smedjegårdshäktet, der
Rosenkammaren var belägen, förr än kl. 9 på aftonen, således en timme
senare än Fersen säger sig hafva fått Wredes biljett; det pinliga
förhöret med dem slutade kl. I på natten — och under detta
förhör bekände ingendera det allraringaste om Hårdh. Det var först
genom Ståhlsverds bekännelse den 27 Juni, som kommissionen fick
anledning att kalla Hårdh inför sig; men då var han redan långt
borta.
Som Fersen gerna vill låta sin ömhet för de anklagade
framlysa, så förtäljer han (s. 120) att sedan Ståhlsverd, Puke och Horn
sammanstämmande bekänt, att "Brahe hade i sitt förvar den skrifna
och till konspirationen författade plan", samt grefve Brahe sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
