Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anders Flodman: Charles Dickens. (Ch. Dickens: Pickwick-klubbens efterlemnade papper, öfvers. af C. J. Backman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
SKÖNLITERATUR.
mänt sanna och för alla igenkänliga, hvilket inan ander den
strängaste individualisering finner i alla Dickens’ teckningar, som hau
i första rummet har att tacka för sin stora popularitet.
Men till detta, som Dickens har gemensamt med hvaije verklig
konstnär, hvilken väl begagnat sin skolgång hos den stora
lärarinnan naturen, kommer ännu en sak, som ger honom ett särskildt
stort inflytande. Han har uämligen reformerat den moderna romanen,
i det han ej blott för densamma öppnat sferer af det samhälleliga
lifvet, hvilka förut varit för honom tillslutna, utan äfven i houom
infört en hjertligare, mera okonstlad ton, som just varit det rätta
uttrycket för hans innerliga sätt att se och uppfatta menniskorna
och deras förhållande till hvarandra. Vi torde icke säga för mycket,
om vi kalla Dickens för den störste genremålare i ord, som verlden
någonsin haft att uppvisa. Han har i högre mon än någon annan
förmått att ur alldagliga karakterer och händelser tvinga fram den
skönaste poesi. I hans teckningar blanda sig på ett egendomligt
sätt burlesken och idyllen med hvarandra, och just denna blandning
gör dem så äkta humoristiska. Till uppfattning och framställning var
Dickens en humorist som få, och i ett afseonde var han utan like:
ingen har förmått att såsom han göra humorn till allas egendom.
För att uppfatta humorn hos Cervantes, Swift, Jean Paul, Almqvist
in. fl. fordras ett icke obetydligt odladt ästetiskt sinne, men Dickens’
humor, om också icke i alla dess skiftningar, är tillgänglig för
hvar och en. Mr Pickwick sjelf, Sam Weller och hans far; Kit med
sin mor och den lille Jakob i "Den gamla antiqvitetsboden";
Pegotty, Traddles och familjen Micawber i "Copperfield", åt alla
dessa ler man, men man inrymmer åt dem på samma gång en plats
i sitt hjerta. Vi ej blott igenkänna dessa Dickens karakterer, vi
rent af personligt känna dem och älska dem. Dessa hyrkuskar och
forbönder, dessa båtkarlar och fiskare, dessa gamla enstöriga och
kantiga ungkarlar, dessa afsigkomna herremän, de äro oss alla kära
och dyrbara vänner.
Att Dickens1 ojämförligt största inflytande gjort sig gällande
inom hans eget land, hvilket han, såsom sagdt, ytterst och i alla
möjliga facer gjort till föremål för sina teckningar, ligger i sakens
natur. Han har der trängt in i hvardagslifvet mer än någon annan
författare och till och med lånat något af sin ton åt det engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
