- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
379

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKÖNLITERATUR. 379

skrifver Martin Chuzzlewits vistande i Amerika — öfven oafsedt
den partiska uppfattning af amerikanska förhållanden, som der
gör sig gällande — alltför utdragen, till föga fromma för intrycket
af det hela. Liten Dorrit, hvilken såväl till anläggning, som med
afseende å ypperliga detaljer, kan sättas vid sidan af förf:s allra
bästa arbeten, lider dock af betänkliga longörer, till hvilka vi äfven
nödgas räkna dei ^och för sig qvicka beskrifningarna öfver
intrass-lingsdepartementet, som har till uppgift att utfinna huru det icke
skall fcöras, 6amt hela härfvan af byråkrat iskt-nep otis tiska intressen.
Ännu betänkligare förefaller oss den ofantliga bredden i Vår
gemensamma vän, och ej ens den i öfrigt så underhållande Pip Pirip
har kunnat hålla sig fri från detta fel. Den senare lider för öfrigt
af en viss oklarhet hvad slutet beträffar. Dessa anmärkningar
kunna dock icke beröfva de bästa af Dickens’ arbeten deras
mönstergillhet, äfven i afseende å distributionen, och det är —
såsom så ofta blifvit upprepadt — efter dessa en konstnär har
rätt att blifva bedömd.

Det är dock främst i skapandet af karakterer, som Dickens’
fantasi ådagalägger sin outtömliga rikedom. Vi hafva redan i det
föregående nämt ett icke obetydligt antal, nästan tagna i högen,
för att representera hvar och en någon särskild sida af hans humor.
På samma gång erkände vi oss dock oförmögna att uttömma ens
detta område. Nu är det väl sant, att Dickens’ flesta figurer äro
humoristiska, förete en blandning af godt och ondt. Likväl
förekomma hos honom ganska många, hos hvilka det goda eller onda
är så afgjordt öfvervägande, som så bestämdt hängifvit sig åt
materiella och egoistiska eller åt rent ideella sträfvanden, att af den
vexelverkan mellan jordiska och himmelska drifter, hvilken humorn
förutsätter, föga eller intet förnimmes. I detta fall kunna vi å
ena sidan visa på den nedrige Ralph Nickelby, hvars girighet
och hat förledde till ett onaturligt krig mot hans eget kött och
blod, och den skenhelige Uriah Heep, hvars fnlhet och ållika
vrid-ningar på kroppen oj förmå afvinna honom en löjlig sida, utan
blott göra honom allt vidrigare, och som nästan förefaller minst
motbjudande, då han bortkastar skrymteriets mask och låter sin
onda vilja framstå i hela 6in afskyvärda stygghet. Å andra sidan
framträder för våra blickar den allt uppoffrande kärleken hos de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free