Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anders Flodman: Charles Dickens. (Ch. Dickens: Pickwick-klubbens efterlemnade papper, öfvers. af C. J. Backman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
SKÖNLITERATUR.
af dessa äro äfvenledes återgifna på svenska, såsom Nyårsnatten
eller klockringningen, Julaftonen, Syrsan vid spiseln, Den
besatte eller spbkhandéln m. fl. En af de på en gång mest
bizarra ocb djup tänkta bland dessa är "Den besatte". En olycklig
man, som fördjupat sig i grubblerier öfver de sorger han
genomgått, får den gåfvan att såväl han sjelf, som de, med hvilka han
kommer i beröring, förlora minnet af alla sina sorger och
bekymmer. Bland annat meddelas denna förrädiska gåfva åt en ung
qvinna af folket, maka och moder. All genomkämpad fattigdom,
alla sorger som så småningom vändts i glädje, allt hvad hon lidit
för och med de sina är på en gång utslättadt ur hennes minne,
och den lilla, verksamma, uppoffrande qvinnan, som varit
förnöjsamheten sjelf och en välsignelse för de sina, förvandlas med ens
till en tvär egoist. Minnet af. gemensamma lidanden och sorger
— detta är berättelsens sens moral — äro en stor välsignelse, ty
det är ett bland de fastaste band att sammanknyta menniskor
i kärlek.
Det fina konstnärssinne, som hos Dickens gjorde sig gällande
vid anordningen af planen för hans arbeten, beundra vi dock
företrädesvis i hans båda stora romaner från slutet af 1840-talet,
Dombey à Son och David Copperfield, hvilka vi äfven af denna
orsak anse beteckna höjden af hans konstnärskap. I dessa arbeten
finnes det ingenting på slump eller för sin egen skull tillkommet,
utan snart sagdt hvartenda ord, med säkerhet hvaije karakter och
hvarje situation, har en verklig och innerlig betydelse för det hela.
Här finnas ej heller några genom sin längd tröttande episoder,
hvilka draga uppmärksamheten från hufvudhandlingen, utan denna
framgår klar mot sitt mål, trots mängden af förvecklingar och
handlande personer. Samma förtjenst ega dock icke alla Dickens’
arbeten. I Pickwick och Mäster Humphreys klocka, som
ursprungligen voro ämnade att utgöra en samling af berättelser inom en
gemensam ram — ehuru denna plan i det senare arbetet så
småningom trädde tillbaka för berättelserna sjelfva — kan denna mängd
af episoder och bihandlingar icke kallas något fel. Tvärtom gifva
de oss ett tillfälle att beundra förf:s rika fantasi. Men äfven i
flera andra af hans arbeten kunna vi anmärka detsamma, utan att
i dem finna någon ursäkt derför. Så är t. ex. den del, som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
