Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anders Flodman: Charles Dickens. (Ch. Dickens: Pickwick-klubbens efterlemnade papper, öfvers. af C. J. Backman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 SKÖNLITERATUR.
rike, "så visar han sig dock å andra sidan och i allmänhet såsom
en afgjord realist, den der mera än de flesta bygger på den gifna
verklighetens grund. Ja, den skarpaste kansko af alla de
förebråelser, man riktat mot honom, har just afsett den skärpa, med
hvilken han gisslat åtskilliga af det engelska samhällslifvet
missförhållanden. Dickens skref näml., om ej hufvudsakligen, åtminstone
till en del med tendens. Han polemiserade i vissa romaner mot
fattig- och bysättningslagarne, mot lagarne till reglering af
förhållandet mellan arbetare och arbetsgifvare, mot de många onödiga
omgångarne i embetsverken och den nepotism som inom dem fir
rådande, mot skolväsendet med flera andra saker, hvilka antingen
erbjödo sig såsom tacksamma föremål för hans satiriska löje eller
ock upprörde hans varma frihets- och menniskoälskande sinne. Yi
hafva en gång förut, vid teckningen af Fredrika Bremer,*) sökt
visa huru lätt i vår tid de stora praktiska idéerna rycka till sig
konstnärens intresse, i det den rent ästetiska verksamheten på
längd förekommer hans varma hjerta för kall och innehållslös.
Dermed vilja vi visserligen icke hafva försvarat den tendensiösa
konsten, utan endast hafva förklarat hennes ursprung ur ett stort
allmänt menskligt intresse, hvilket visserligen bör utgöra ett
grund-vilkor för ett sant skaldskap.
Hvad Dickens angår, framstår tendensen hos honom
hufvudsakligen såsom negativ. Han påpekar, merändels på ett ironiskt
sätt de i ögonen fallande felen i lagar och inrättningar, han visar
deras verkan genom exempel af menniskor, som utvecklat sig under
deras inflytande, men han inlåter sig aldrig på den praktiska
frågan om utfinnandet af botemedel mot dessa samhällets refvor,
hvilka han i stället låter helas genom enskilda personers
uppoffringar och omdöme. Och här tyckes han oss hafva handlat
vis-ligen, i det han vid den konstnärliga framställningen af sin tids
menniskor fäst uppmärksamheten å de samhälleliga förhållanden,
som gjort dem sådana de äro, i stället att uppträda såsom
reformator af dessa. Och allraminst anse vi att under sådana
förhållanden man kan kalla Dickens, konstnären, för blott och bart en
bundsförvandt till Dickens, filosofen, moralisten och politikern,
*) Svensk Literaturtidskrift, 2:dra årg. 1866, 8. 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
