Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anders Flodman: Charles Dickens. (Ch. Dickens: Pickwick-klubbens efterlemnade papper, öfvers. af C. J. Backman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR.
385
hvilket omdöme en kritiker i den berömda tidskriften "Westminster
Review" fält*). Ännu orättvisare förekommer oss detta samraanstäldt
med det af samme kritiker anförda faktum, att Dickens ingenting
uträttat till förbättrande af de missförhållanden, som han angripit,
ty hans kritik har vanligen kommit för sent. Så hade t. ex. en
förbättring af lagen om bysättning för skuld antagits samma år,
som Pickwick utkommit, och framställningarna af de upprörande
missbruken af arbetshussystemet i "Oliwer Twist" sågo först dagen,
sedan fattiglagen redan blifvit ändrad härutinnan. Denna
omständighet synes oss tvärtom nära på befria Dickens från anklagelsen
för tendens. Han har med författarens rätt att förlägga sitt arbete
till hvad tid eller rum han behagar, för vinnande af sitt
konstnärliga ändamål, valt dessa nyss upphäfda sociala förhållanden, af
hvilka såväl han som hela hans publik ännu egde en liflig känsla,
till bakgrund för den handling han diktade. Häri har han derför,
enligt vårt förmenande, varit i sin fulla rätt. Värre är deremot
den från engelsk sida ofta uttalade beskyllningen att han vid
teckningen af sociala förhållanden gjort sig skyldig till öfverdriften ja,
till rena oriktigheter, öfverdrifterna må väl kunna ursäktas en
komisk framställning, ej så oriktigheterna, helst förf:s värme
och skärpa nödvändigt måste hafva till följd att hans ord tagas
för rent allvar. Som vi naturligen äro ur stånd att bedöma dessa
rent engelska förhållanden samt huru vidt författaren härutinnan
förgripit sig, hafva vi härvid fått åtnöja oss med ett blott referat
af de i hans hemland fälda omdömena.
Man har vidare förebrått Dickens det sätt, hvarpå han skildrat
individer ur de högre klasserna, och påstått att han derutinnan
gjort sig skyldig till orättvisa, i det han tecknat dem såsom dåliga
och narraktiga eller, i bästa fall, såsom beskedliga menniskor, med
hvilka det varit hvarken godt eller ondt. Må man då komma ihåg
att Dickens, som förnämligast förlägger sina skildringar bland den
lägre medelklassen, äfven ur denna synpunkt betraktar de
medlemmar af en högre samhällsklass, hvilka komma i beröring med
densamma och dervid visa just sina mindre älskvärda sidor. Tv
det är antingen halft förfallna individer ur denna klass eller ock
sådana, som af egennytta eller för att visa sin nedlåtenhet umgås
med folk på lägre trappsteg inom samhället, som han här påträffar.
Deras lättsinne, deras narraktiga öfverlägsenhet eller förnäma
nådighet blifva derför tacksamma ämnen för fÖrf:s satir. Att han dock
icke vid teckningen af sina aristokratiska figurer använde allt för
mörka förgör torde vara lätt att visa. Så är den unge lorden i
Nickelby visserligen enfaldig och en vaurien, men likväl den ende
i sin omgifning, som har något begrepp om heder och hjerta. Lörd
Feenix (i Dombey) är en fullständig gentleman, men hans ben bära
honom ej alltid dit han sjelf vill, och hans konversation påminner
*) Anf. st. Oct. 1864. 8. 431.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
