Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
BEN ANDRA OKTOBER 1871.
komster", och påstår derför, att grundskatterna skola såsom andra
bidrag till statens behof lika fördelas å alla samhällsklasser; att
deras ålder icke förminskar deras orättvisa mot de deraf betungade
klasser utan snarare förstorar densamma; att deras bibehållande vore
ett hån mot alla sunda beskattningsprinciper, ett hinder för
jordbruksnäringens utveckling, ett skatteprivilegium för öfriga
samhällsklasser, som derför också betitlas "privilegierade", — allt
påståenden, som icke medgifva någon annan tolkning, än att
grundskatterna äro skatter i detta ords fulla och egentliga betydelse.
Bringar man argumenten tillbaka till sålunda bestämda
definitioner å de omtvistade bördorna, och vidhåller man sedan med
orubblig stränghet dessa definitioner såsom premisser, synes det oss
verkligen vara fara värdt, att de bägge partierna aldrig skola kunna
bringas till försoning eller ens till att förstå hvarandra. Allt hvad
den ene säger vara rättvisa i fråga om de bestående grundskatterna
måste den andre säga vara orättvisa, och icke ens i fråga om
billighet kunna de följdriktigt komma öfverens.
Äro Grundskatterna skatter som alla andra, är det utan allt
tvifvel höjden af all orättvisa att bibehålla dem, och den enda
formen för deras borttagande blir då, att de utan vidare genast skola
på alla samhällsklasser fördelas. Äro grundskatterna åter servitut
eller räntor, till hvilka staten har obestridlig rätt, så kan man
i yrkandet på deras upphäfvande icke sc någonting annat än
motstycket till den fordran, som i våra dagar högljudt framställes af
daglönarnes klass, att för intet komma i åtnjutande af andras
egendom; och det finnes ju då ingen annan rimlig form för deras
försvinnande än aflösningen mot erläggande af deras fulla värde.
Rörande det rätta sättet för deras upphäfvande måste sålunda den
mest ohjelpliga oenighet ega rum, och från bägge sidor skall man
dessutom hafva skäl att förebrå hvarandra för praktiskt outförbara
förslag. Grundskatternas upphäfvande efter skatterättvisans fordran
vore åtminstone detsamma som en våldsam revolution, och deras
fulla aflösning efter räntegrundsatsens fordringar vore också ett våld,
om den ålades såsom en skyldighet, men ett tomt och fåfängt
gyckelspel, om den blott medgafs såsom en rättighet.
Äro Grundskatterna i egentlig mening skatter, då är det vidare
så långt ifrån, att billigheten skulle kräfva någon efterskänkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
