Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hans Forssell: Den 2 Oktober 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEM ANDRA OKTORER 1871. 473
Huru väsentligt stridens utgång berott på den djupgående
skilnad de bägge partierna emellan i hela åskådningssättet, som vi
nyss påpekat, torde bäst framgå, om man pröfvar de framstälda
rättsanspråken under olika förutsättningar. Det visar sig då
tydligt, att i tvisten måtte ingå helt andra moment än de rent
privaträttsliga. Men det visar sig också, att de förbållauden, som
förklara utgången, icke längre kunna ändras utan genom att gå
tillbaka till deras orsaker.
Knektekontrakten, säger landtmännens parti, är vår rättsgrund:
frihet fr&n utskrifning är genom dem tillförsäkrad åt en hvar, som
sitter i de för 200 år sedan roterade jordegarnes rätt, och vill
man upphäfva denna frihet, måste roteringsbördan också
upphäfvas. Värnepligtens genomförande till bildning af en armé är
utskrifning, och som en dylik armé icke kunde bildas och den
allmänna värnepligtens princip göras gällande, om man skulle förbigå
dem, som rotera, så måste man gå den andra vägen och mot
åtagande af värnepligt befria dem från roteringen. Utan
indelningsverkets efterskänkande kan alltså ingen folkbeväpning
åvägabringas, vore den än så nödig för rikets försvar; liksom ju utan
expropriation af den enskildes jord ingen jernväg kan komma till
stånd, vore den än så nödig för rikets förkofran. Vi uppehålla
endast en stor rättsgrundsats, som är i fara att gå förlorad, och om
J dervid anklagen oss för egeunytta, så svara vi, att denna
egen-nytta är ett lifsvilkor för samhället, eftersom den enskildes rätt
är lika helig och oafvislig som statens rätt.
Så ungefär lyder deu formel för landtmännens anspråk, som
man framsäger med lyftadt hufvud och i den kränkta rättskänslans
ton, som man med rodnad af harm ställer mot det andra partiets
beskyllningar för dåliga bevekelsegrunder. Enhvar har i dylika
tvister behof af en fast stödjepunkt, af att förskaffa sina
sträfvanden den idealitet, som den absoluta rätten förlänar.
Men efter som här sålunda är fråga om juridisk rätt, — låtom
oss försöka att från rättstvisten aflägsna alla främmande moment,
framförallt sådana, som kunna besticka omdömet i sjelfva
rättsfrågan. Låtom oss antaga, att den som gentemot svenska staten för
sin talan, är en af Sveriges förmögnaste godsegare, som sålunda
icke kan komma med tal om sitt ekonomiska betryck; att han till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
