Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Aug. Quennerstedt: Om Darwinismen, (Darwin: Arternas uppkomst genom naturligt urval: Rolle: Darwins lära)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
OH DARWNI8MEN.
fortplantningen här gifver upphof till en så ofantlig mängd sterila
och från föräldrarna äfven i yttre form afvikande individer, icke
såsom ett undantagsfall, en tillfällig missbildning ej mera
förvånande än hvarje annan, utan såsom en regelbundet återvändande
företeelse. Ännu mera inveckladt blir förhållandet, när vi tänka på,
att dessa sterila individer, såsom i termiternas samhällen, kanna
bilda flera till utseende och förrättningar från hvarandra helt och
hållet afvikande individgrupper.
Darwin medgifver sjelf, att denna svårighet synes hota hans
theori med tillintetgörelse. Individet har här för sin egen del
blifvit undantaget från ärftlighetens stora lag; det har genom en
hämning i utvecklingen blifvit beröfvadt förmågan att gifva lif åt ea
annan af sin art; en företeelse helt enstaka i organismernas verld,
der tonvigten i motsats härtill stundom kastas så starkt öfver på den
andra sidan, att man om det utvecklade djuret kan säga, att det
lefver endast för att gifva lif åt andra. Dagsländan är den
allmännast bekanta af dessa ephemerider, hvilka namnet förlänat en större
varaktighet, än de ofta i sjelfva verket ega. Ställer man häremot
bi-samhället med sin enda hona, några hundra hannar och flera
tusen neutra, så ger det en underlig disproportion med
fruktsamheten nästan som ett undantag.
Här har det verksamma individet blifvit behandladt med en
egen fiendtlighet: det har vapen att försvara sig med, men
försvaret blir dess säkra död. Det är ett monstrum i sin art och borde
som sådant stå fullkomligt isoleradt. Det gör ju så — och gör
det likväl icke; det försvinner, men återkommer med ofelbar
säkerhet. Darwin nedtystar betänkligheterna med en fras.
"Svårigheten förminskas, eller som jag tror, försvinner, om vi komma ihåg,
att ett urval kan tillämpas på familjen lika väl som på individen,
och på detta sätt vinnes det önskade resultatet." Jag finner icke
en rad i hvad Darwin förut skrifvit om urvalets sätt att verka, som
rättfärdigar ett sådant påstående, och den kan med bibehållen
konseqvens icke finnas der. Den individ, som förändras till ett för
sig bättre, skall sjelf bestå och lemna denna fördelaktiga variation
såsom arf åt sin afkomma, — i motsatt fall skall den gå under;
och ingenstädes rasar kampen för tillvaron häftigare än emellan
individer af samma art. Dessa tankar återkomma ständigt i mer
eller mindre pregnanta uttryck. Men för samhället finnes det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
