Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Aug. Quennerstedt: Om Darwinismen, (Darwin: Arternas uppkomst genom naturligt urval: Rolle: Darwins lära)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PAB W1NISMEN.
527
för den allvarliga forskningen särdeles afskräckande. Båda dessa
antaganden äro för öfrigt lika godtyckliga och i saknad af alla
vetenskapliga motiver; det senare stämmer dock bättre med hela
theoriens anda. I sin allra finaste tillspetsning skulle den
enhetstanke, som så enväldigt beherrskar henne, lyda så, att denna enda
prototyp också från början blott fans till i ett enda individ. Ty
om i det ofantliga urhafvet på en gång ett stort antal individer
bildados på olika ställen, hvem svarar oss för, att de icke också
erbjödo en mängd individuela olikheter, om icke i annat, så
åtmin-stoue i modifikationer i den kemiska sammansättningen, men det
vore dock i grunden detsamma som att redan från böljan antaga
ett större antal olika arter, och sålunda, kunde man invända,
vore ju i alla fall vinsten för Darwins theori temligen
illusorisk. På den invändningen skall emellertid ej läggas alltför stark
tonvigt; här komma andra betänkligheter fram. Ty var prototypen
från början representerad af ett stort antal från hvarandra aldrig
så litet afvikande individer — och rättigheten att omskrifva
gränserna för denna olikhet med siffran 4 eller 5, eller hvilken som
helst annan bestämd siffra, måste förnekas, — hur har det kommit
sig, då just sådana individuela afvikelser utgöra utgångspunkterna
för artbildningen, att de från dem härstammande organismerna,
utdöda så väl som lefvande, låta ordna sig i några helt få
hufvudgrupper inom tvänne riken? Om gränserna för dessa grupper,
liksom om gränsen mellan bägge rikena, kan
meningsskiljaktighet herrska, om dem sjelfva knappast. Skola nu äfven här fakta
begagnas för att förklara hypothésen i stället för omvändt? Då
Darwin sjelf har så litet att säga om sin prototyp, måste vi vända
oss åt annat håll, och här är det åter Häckel, som erbjuder sin
ledning. Han förklarar sig böjd för det antagandet, att en stor
mängd olika "arter" eller, om man så vill, individer — skilnaden
är, soin sagdt, mera en skilnad i ord — hafva samtidigt uppstått .
genom autogoni; men han kan icke förklara det faktum, på hvilket
nyss häntyddes, och som i betraktande af den öfverensstämmelse i
de väsentliga dragen, som råder emellan alla de till en
hufvud-grupp hörande organismer — vertebrater såväl som mollusker,
arthropoder såväl som echinodermer — gör det omöjligt att för
hvar och en uppställa mer än en gemensam stamform på annat
sätt än att flertalet af dessa urorganismer snart gingo under i
kampen för tillvaron, så att endast några få blefvo qvar för att vidare
utveckla sig till formrika stammar.*)
Det kommer dock en punkt, der de i det gränslösa växlande
hypothesernas godtycklighet till slutet endast väcker — vedervilja.
Descendenstheoriens mest enthusiastiske anhängare se med
obeskrifligt förakt ned på "speciesmakarnes" trälarbete; mig synes, som
om desse kunde hafva en medömkan att skänka tillbaka. Är det
på det ena hållet för mycket af konstgjorda gränser, af ängslig och
♦) Monph. I, p. 202.
Svensk T id nkr i/t. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
