Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - C. T. Odhner: Gustaf II Adolfs Tyska Politik (Droysen: Gustaf Adolf; Cronholm: Sveriges Historia under Gustaf II Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF II ADOLFS TYSKA POLITIK. 7
Sverige, ifall kejsaron och ligan segrade i Tyskland, gälde ju ögon-
skenligen ej blott dess politiska, utan ock dess religiösa frihet;
den uppgift, som i Tyskland var Gustaf Adolf förelagd, var ju obe-
stridligen äfven af religiöst kyrklig art, eller kanske rättare, de
kyrkliga och de politiska tvistefrågorna i Tyskland voro med hvar-
andra så sammanväfda, att de omöjligen kunde från hvarandra sär-
skiljas, och att de politiska frågorna ej kunde afgöras, utan att de re-
ligiösa på samma gång vunno sin lösning. Hvad som framstälde sig för
Gustaf Adolf var således ej eu religiös fråga och en politisk, utan
bådadera tillika i oskiljaktig förening. Men — kan man invända —
så var äfven händelsen med t. ex. Henrik IV i Frankrike och Eli-
sabet i England; situationen i dessa länder på deras tid var lik-
artad med den, som Gustaf Adolf fann för sig i Tyskland, men in-
gen lär dock vilja påstå, att nämda regenter leddes af verkligt
religiösa intressen, utan de begagnade religionen såsom ett under-
ordnadt medel för politiska ändamål. Ja, det är sant; men
vid en dylik jämförelse får man ej glömma, att Elisabet och
Henrik IV voro i religiöst hänseende indifferenta, Gustaf Adolf
deremot var genomträngd af en utpräglad religiös öfvertygelse,
af en äkta protestantisk troskraft. Huru stark och uppriktig
denna tro var, derpå finnas så många öfvertygande och rörande
bevis, att de ej kunna betviflas af andra än dem, som ej vilja
se Tänker man sig nu en dylik personlighet försatt i en sådan
tid, en sådan ställning, som den vi nyss skildrat, så finner man
lätt, att det religiösa för honom måste framställa sig ej såsom ett
underordnadt medel, utan såsom en lefvande, oskiljaktig bestånds-
del i hans politik.
Men om således både religiösa och politiska intressen måste
hafva bestämt Gustaf Adolf i hans tyska politik, så är dermed ej
sagdt, att icke ettdera varit det öfvervägande; fastmer var det en
nödvändig följd af hans ställning i lifvet, att den politiska syn-
punkten var den för honom första och naturliga, den från hvilken
han närmast betraktade och ledde händelserna. Detta är lika så na-
turligt, som att t. ex. en Calvin, en Knox äfven i politiken ville
tillämpa den religiösa måttstocken. Gustaf Adolf var ej en religiös
reformator, utan framför allt regent, statsman, härförare, och så-
som sådan hade han det till sin första pligt att sörja för sitt fä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
