Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - N. Linder: Svenskt Ordboksarbete (Svenska Akademiens Ordbok. — A.) I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 SVENSKT ORDBOKSARBETE.
förråd; men det är stundom mycket svårt att afgöra hvad som bör
anses för svenska ellor icke. I vårt språk finnes nämligen en sär-
deles stor mängd ord, som under tidernas lopp blifvit, hoptals eller
småningom, införda utifrån. Af dessa äro somliga så införlifvade med
den rent svenska ordmassan, att det kräfves särskilda insigter i språk-
historia för att kunna skilja dem från de äkta, under det andra ge-
nast röja sitt främlingskap både för örat och ögat. De förstnämnda
äro «till största delen af den beskaffenhet, att de sannolikt aldrig
skola knnna afsöndras, åtminstone icke under det utvecklingsskede, i
hvilket svenskan nu befinner sig. Men äfven af det senare slaget
finnas ofantligt många, som, fastän ej svenska, måste anses såsom
nödvändiga beståndsdelar i det svenska skrift- och talspråket, af
det "enkla skäl att de ej kunna umbäras, emedan språket åtmin-
stone för det närvaraude saknar egna uttryck för de begrepp, som
de beteckna, eller derför att de talande och skrifvande ej känna
sitt språks tillgångar. — En stor skilnad är ock mellan olika ord i
afseende på användningen. Somliga brukas och begripas af hvarje
talför menniska i hela nationen, andra förekomma endast i vissa
samhällsklasser, vissa yrken o. s. v. och äro helt och hållet främ-
mande för andra. — Skriftspråket och de bildade samhällsklassernas
"språk är någonting annat än allmogemålet, hvilket åter har fler-
faldiga skiftningar, så att ord finnas, som tillhöra blott ett enda
landskap, ehuru man derför icke eger något skäl att frånkänna dem
egenskapen af evenska. — Hvarje språk och dialekt har låga ord,
hvilkas anspråk på rum i ordboken man finner ömsom försvarade
och bestridda.
De icke minst vigtiga frågorna vid början af ett ordboksföre-
tag äro slutligen att afgöra, huru sådana sammansatta och afledda
ord, hvilkas betydelser utan svårighet framgå ur de enkla, samt no-
mina propria jämte de af dem bildade appellativa och adjektiv böra
behandlas.
Det ordförråd, hvaraf ett språk består, är liksom i någon mån
äfven form- och ordfogningsläran, stadt i oupphörlig vexling. Nya
begrepp utveckla sig och erhålla nya egna beteckningar eller fästa
sig vid redan förut befintliga, hvilkas betydelse följaktligen ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
