Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hans Hildebrand: Arkeologi. (Henri Martin, Études d’archéologie celtique)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arkeologi.
Martin, Henri, Études d’archéologie celtique. Notes de voyages
dans les pays celtiques et scandinaves. Paris 1872.
Det finnes en klassisk arkeologi, hvilken betraktar sig som
ett kapitel af den klassiska filologien, och för hvilken således de
faktiska fornlemningarne stå så att säga i andra rummet. Det
finnes ock en jämförande arkeologisk vetenskap, som icke vill
erkänna någon annan utgångspunkt än sjelfva qvarlefvorna från
tiydda tider. Den förra är ett bihang till den historiskt-filologiska
vetenskapen, den andra arbetar för kulturhistorien. Till hvilken-
dera hör den keltiska arkeologi, från hvars område Henri Martin
här lemnat några särdeles väl skrifna studier?
Denna fråga är icke likgiltig. Den jämförande arkeologien
är ännu för ung, för att den stora allmänheten skulte hafva kunnat
göra sig förtrogen med hennes syften eller sätta sig in i hennes
forskningsart. Men det oaktadt hafva åtminstone några af henres
resultat gjort ett visst intryck, och man har derföre skyndat att
tillegna sig dem eller sökt att på egen hand komma till andra
resultat, under det man fortfarande står på en helt annan veten-
skaps ståndpunkt. Men genom att på ett sådant sätt röra sig med
lösryckta satser hemtade från arkeologiens fält, kastar man lätt
en skugga öfver hennes vetenskaplighet, och man får för sina t. ex.
historiska åsigter allenast ett svagt stöd. Likväl är detta så van-
ligt och i följd deraf aktningen för den jämförande arkeologiens
sjelfständighet så ringa, att man år 1872 kan få höra i Sverige en
vetenskapsman tala om den stora förmonen deraf, att icke-arkeologer
sysselsätta sig med arkeologien!
Den jämförande arkeologien har dock sin vagga i Norden
och har der fått sin största utveckling. Man kan således icke
förtänka fransmannen Martin, att han icke tillräckligt gjort sig för-
Svenk Tidskrift. Häftet 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
