Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - G. L—n: Den nya Bellmansupplagan och textkritiken af Fredmans epistlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA BELLMANSUPPLAGAN. 219
ändringar, befara vi, att man icke vill utsträcka detta medgifvande
till det tredje slaget, de, som afse äckliga och obscena ställen.
Om en sak torde dock alla vara ense, att nämligen det äckliga
och obscena icke kunna ingå i ott konstverk, utan under vissa vilkor.
Hvad angår det förstnämda, så måste dess af naturen vidriga
intryck trängas tillbaka eller förtagas af andra intryck. Vanligast
sker detta genom det löjliga. Komiken bryter det vidrigas udd och
sätter sin egen i stället. Men äfven utan att komiken uttryckligen
och särskilåt mot det äckliga riktar sin upplösarde kraft, kan det-
samma vinna en plats i ett humoristiskt helt, då nämligen detta
skildras så, att ett eller aunat i sig sjelft vidrigt dock för denna
krets synes som helt naturligt och sålunda tages med på köpet i
den allmänna humoristiska upplösningen. Men med stor aktsamhet
måste det då handteras, användas endast i förbigående och som ett
drag, hvilket för taflans fullständighet icke får saknas. Deri ligger
berättigandet för dess upptagande i de Bellmanska lifsmålningarne,
och ur denna synpunkt kan man, utan att taga anstöt, ofta uoc
finna sig vid detsamma.
Det är tvänne ord, hvilka Kellgren utan barmhertighet stru-
kit, hvar han funnit dem: orden "rapa’" och "spy". Hur stor fri-
het man än ur estetiska grunder kan medgifva skalden i begag-
nande af dessa och dylika ord, är det dock obestridligt, att just i
afseende på dem äfven det konventionela har rösträtt. Kellgren visste,
att dessa uttryck skulle stöta samtidens smak, och befarade, att
man inom åtskilliga kretsar skulle just på dem bygga ett orättfär-
digt omdöme om Bellmans sånger i dess helhet. Ja, trots den
moderna kritikens sundare uppfattning af komikeus väsende och vid-
sträcktare erkännande af dess frihet, skulle man knappast vilja till-
råda en komisk skald i våra dagar att synnerligen ofta göra bruk
af de ifrågavarande orden. För vår del erkänna vi, att vi anse
dem på några ställen hos Bellman kunnat opåtaldt qvarstå, samt att
skildringens liflighet derpå skulle hafva vunnit; på andra ställen
sakna vi dem icke, utan finna tämligen likgiltigt, om de fått stå qvar
eller tagits bort. Särskildt på ett ställe finna vi texten hafva
i hög grad vunnit på bytet. I ep. 35 ("Bröderna fara väl vilse
ibland"), der Fredman klagar öfver Anna Gretas obeständighet,
heter det i den äldre texten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
