Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hans Forssell: Myntfrågan i Sverige, Norge och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYNTFRÅGAN 1 SVERIGE, NORGE OCH DANMARK. 239
förbindelser. Hvartdera riket har ju då full befogenhet att för sig
bestämma sin konverteringskurs och under förhållanden sådana som
de svart kommande, då man har att vänta starka växlingar i silf-
verprisen, kan väl tyckas likgiltigt, om kursen bestämmes af det
ena landet på ett sätt, af det andra landet på ett annat. Det fak-
tum, att de alla tre sträfva till ett gemensamt mål, förbinder dem
ju icke att alla gå samma väg. Och för öfrigt kunde man till svar
å ofvan anförda invändning möjligen föreslå en åtgärd sådan som
den, hvilken först (1867) förordades af statsrådet Broch, och som
sedermera utförligare detaljerades i svenska myntkomiténs förslag.
Till häfvande af de betänkligheter, som kunna framställas mot sta-
tens rätt att ensidigt reglera förhållandet mellan fordringsegare och
gäldenärer, och som af jämförelser sådana som de ofvan anförda
skulle ytterligare skärpas, kunde man föreslå att, sedan förbindel-
serna efter den stadgade konverteringskursen nominelt blifvit om-
skrifna, en särskild bestämmelse stadgades om "upp-" eller "afgäld",
att erlägga vid skulders liqvid, och lämpade efter de verkliga kurs-
förhållandena å betalningsdagen "). På sådant sätt skulle onekli-
gen denna svårighet i alla tro länderna vara löst.
Men det gifves en annan anmärkning mot ofvan antydda för-
slag, som är af rent financiel natur, och som enligt vår mening
mycket svårare träffar detsamma. Ty det är icke nog med att en
konverteringskurs fastställes, hvarefter skuldförbindelser i silfvermynt
skola omskrifvas eller gäldas i guldmynt, samma denna konverte-
ringskurs måste äfven gälla som den kurs, enligt hvilken det gamla
myntet skall inväxlas i kronans kassor mot nytt mynt, enligt hvil-
ken under öfvergångstiden i all handel och vandel de bägge mynt-
slagen skola med hvarandra jämföras, och till hvilken kronan, som
verkställer myntningen, måste utsläppa det nya myntet i rörelsen.
Antag nu, att det å verldsmarknaden normala värdeförhållandet mel-
lan silfver och guld, vid tiden för reformens verkställande är som
1: 15,50, så måste det omtalade konstgreppet till myntens identi-
fiering rättvisligen försiggå så, att Sverige antar ett högre (1 : 15,57)
och Danmark ett lika mycket lägre (1:15,43) värde å guld, eller
m. a. 0. Sverige ett lägre värde å silfver och Danmark ett lika
+) 8e härom Myntkomiténs Betänkande ss. 185 203.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
