Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. Forssell: Skandinavisk Häfdateckning (C. F. Allen. De tre nordiske Rigers Historie)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 SKANDINAVISK HÄFDATECKNING.
dens tyngdpunkt och kärna då blifvit flyttad ned till Öresund, och
Sverige genom Danmark då förr eller senare utsatt för den osunda
inverkan från Tyskland, från hvilken vår egen och sjelfständiga ut-
veckling hållit oss fria.
Men om det ock måste medgifvas, att Unionens upplösning var
en nödvändighet, som åtminstone från svensk sida icko låter sig <bekla-
gas", kunna då ej Nordens folk åtminstone förena sig derom, att Unio-
nens stiftelse var en storartad händelse, som hade sin grund i den före-
gående utvecklingen, i tidens kraf och i politiska idéer, och hvars minne
kan tjena som ledstjerna för kommande slägten? Den frågan har nyli-
gen äfven från svensk sida varit upptagen och — under förklaring
att Unionsperioden "länge varit förbisedd och missförstådd så af hi-
storieskrifvarne som af allmänheten", och att man "ej rätt uppskattat
dess betydelse i nationelt och politiskt hänseende" — blifvit så be-
svarad, att unionen var <om ej en politisk nödvändighet, åtminstone
en följdriktig och naturlig historisk företeelse" +).
Till stöd för en sådan åskådning kan man utan tvifvel med
skäl hänvisa på de under hela 1390-talet särdeles täta förbindel-
serna mellan konungahusen i Sverige, Norge och Danmark och li-
kaså på den ganska lifliga gemenskapon emellan vissa adliga ätter
i de nordiska rikena. Striderna inom konungafamiljerna och de
ömsesidiga giftermålen ledde till styckningar af landområdena och
partiela hopslagningar, hvilka kunde bidraga till att utplåna min-
net af deras äldre gränser och föra folkens tankar på en mera om-
fattande och varaktig förening. Den -.ovilja, som i Sverige Albrekts
slottsfogdar, i Norge Hansans köpmän och i Danmark de Holstein-
ske grefvarne nästan samtidigt väckte mot tyska främlingars välde,
kan ock tagas med i räkningen som ett motiv för sammanslutning
mellan de tre "hotade" rikena. Gifver nu slutligen häfdatecknaren
åt dessa omständigheter en sådan relief, att å ena sidan "ej något
egentligt nationalmedvetande ännu fans till i något af länderna, att
provincialismen väl var bruten, men patriotismen ännu ej framgått
derutur", å andra sidan åter "de nordiska länderna voro på väg
att bringas till samma tillstånd som Östersjöprovinserna under Ty-
+) C. T. Odhner: Om Kalmar Unionens betydelse i Nordens histo-
ria. Nord. Tidskr. 1869 s. I ff — Framställningen i förfs. Lärobok (s.
82) är väsentligeu densamma, ehuru der icke fullt så bjärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
