Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. Forssell: Skandinavisk Häfdateckning (C. F. Allen. De tre nordiske Rigers Historie)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKANDINAVISK HÄFDATECKNING. 267
den svensko bonden icke ville i utbyte mot en tysk fogde taga eu
dansk eller i danske konungars välde såg någon räddning ur landets
nöd. En sådan förbittring fanns äfven hos Sveriges ädlingar och
riddersmän: de hade all anledning att i meklenburgare, holsteinare
och pommerinkare frukta snåle medtäflare till Sveriges slott och
län, men de hade bevisligen icke mindre motvilja för att se slotten
under danske mäns hand. De herrar och män, som uppsagt Mag-
nus trohet, derför att han trolofvat sin son med en dansk prin-
sessa; de som lofvat grefve Henrik af Holstein Sveriges krona, och
som skänkte henne åt Hertig Albrekt; de som, äfven sedan Albrekts
tyska sinnelag tydligt låtit sig märka, föredrogo honom framför
Håkan af Norge, blott han underkastade sig deras vilkor: och de
som slutligen inkallade Margreta för att slita tvisten om Bo Jons-
sons arfvegods, torde ej heller med skäl kunna misstänkas för vidt-
omfattande unionela vuer. Det tyska inflytandet var för öfrigt, så-
som Styffe visat, i Sverige föga märkbart under Albrekts senare re-
geringsår: de tyske länsherrarne voro för det mesta försvunne och
Bo Jonsson och hans vänner hade fått hvad de eftertraktade i en
usel och maktlös kung. När denne begynte varda styfsint igen, trodde
de antagligen, att den qvinna de kallat till sitt bistånd, skulle lemna
dem ett större utrymme för sjelfsvåldig maktutöfning, och märkte
först för sent, att de bedragit sig. Att de skulle hafva underkastat
sig Margreta, för att i henne och hennes öfriga riken få värn och
stöd mot ett hotande Tyskland, dertill finnes, så vidt vi veta, i
urkunderna intet bevis. |
Återstår då allenast att vid konungahofven söka hemmen för
de stora nordiskt nationela tankar, hvilka skulle hafva förberedt
unionen, och när den anstiftades, gjort den till en "följdriktig hi-
storisk företeelsev I sådana tider som dessa var ju tronen den
. enda ståndpunkt, från hvilken vidsträcktare utsigter erbjödo sig och
der till och med det mest egoistiska begär efter stort herravälde
kunde förestafva en storslagen och framtidsdiger politik. Vill man
söka efter den nämda grundtanken af en skandinavisk anti-tysk
statskonst, så vore det naturligtvis i främsta rummet de danske ko-
nungarne, som skulle hafva uppburit en sådan, ty för dem var fiend-
skapen mot Holsteinarnes och Iäbeckarnes landsmän just vid denna
tid en naturlig sak, och konung Valdemar Atterdag är derför, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
