Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. Forssell: Skandinavisk Häfdateckning (C. F. Allen. De tre nordiske Rigers Historie)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 SKANDINAVISK HÄFDATECKNING.
bekant, en älsklings-gestalt för dem, som i slikt se den "nordiska"
politikens röda tråd. Men nu träffar sig så olyckligt, att denne
konung ingalunda var i främsta rummet tyskhatare och skandinav;
han var Holsteinarnes och Lybeckarnese fiende, men för öfrigt
fiende eller vän till enhvar, som för hans närmaste planer var obe-
qväm eiler beqväm. Han var lika mycket fiende till Sverige såsom
innehafvare af Skåne, Halland och Blekinge, som till grefve Henrik
såsom innehafvare af Slesvig; han gaf lika gerna Hansestäderna
löfte om större privilegier, när det gälde att vinna Skåne och
Gotland, som han öppnade Meklenburgarne väg in i Norder, och
mot sin egen svärsons, Hakons, intressen, ingick förbund med sina fi-
ender, Holsteinarne, blott för att sjelf erhålla Varbergs slott. Han
såg så litet på den skandinaviska enheten i motsats till den tyska
nationen, att han 1366 slöt det märkliga, Aleholmsförbundet med
konung Albrekt mot Hakon om en delning af Sverige, genom hvil- ’
ken Danmark skulle få Gotland, Värend, Finheden, Kind, Mark
och Elfeborgs län. I sådana handlingar och planer har man svårt
att se någon sträfvan att "sätta dam för den tyska öfversvämnin-
gen". Margareta återstår derför ensam såsom exponeuten af den
nordiska enhetstanke, som 1397 skulle hafva sökt sig ett uttryck,
och man kunde väl hafva rätt att hos hennes konungasjäl förut-
sätta något mer än tillfällig maktlystnad, liksom hennes ställning
till Hansestäderna och minnena från fadrens olyckstid väl kunde hafva
ledt henne att tänka på ett "Norden" såsom motvigt mot de mäk-
tiga grannarna af "den tyska nationen”. Och likväl, när man ser
henne med det danska, svenska och norska riksrådet år efter år,
möte efter möte underhandla å ena sidan om en evig förbindelse
mellan de tre rikena, å den andra sidan om valet af hennes efter-
trädare — Erik af Pommern, då är det i sanning svårt att i den stolta
tanken se just det, som bäst skulle passa i stycke för att höja Unio-
nens betydelse. Åtminstone kunde Sveriges ledande män knappast
hafva haft någon anledning att dervid fästa någon föreställning om
en mot Tysklands furstar riktad politik.
Och till sist, när man betänker, att hvad Unionen för Sverige
medförde var icke blott de otacksamma striderna nere vid Ejdern, utan
dertill jämt upp den fara för tysk invasion, som dess stiftande enligt
nyare uttolkuing skulle förebygga; och att den faran ingalunda afböjdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
