Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. Forssell: Skandinavisk Häfdateckning (C. F. Allen. De tre nordiske Rigers Historie)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 > SKANDINAVISK HÄFDATECKNING.
så visar. det sig, att den stöder sig på följande uttryck i skrifvelsen
från storfursten till konungen: "Staar skriffuit i edert breff, att
edert radh i Sveriges rike haffuer sagt eder ete.", och häraf skulle
pu framgå, att rådet var på förhand fullt medvetet om allt, som
föregått mellan konung llans och Storfursten, och att de sålnnda
icke i Augusti 1501 kunde sjelfva tro på hvad de för menigheten
uppgåfvo. — Men läser man nu denna handling i hela dess sam-
manhang, framstår sannerligen saken, för oss åtminstone, i ett helt
annat ljus. Det är de "artiklar som i rådets närvaro och aahörd"
meddelades konung Hans "af det rydze senningabod i fastan vid
herredagen" (?) (tydligen år 1501), och som innehålla ett svar på
en deri åberopad föregående skrifvelse af konunger till storfursten.
<Nu står skrifvet i edert bref", säger här storfursten "), "att edert
råd i Sveriges rike hafver sagt eder, att dessa tre gislalag höra till
edert rike Sverige etc. och att vi skola med sändebud tillhopabära
de utskorna skrifter, som besegiade äro mellar Sverige och Ryss-
land" 0. s. Vv. Detta var nu hvad de svenska rådsherrarna väl
visste; så långt voro de utan tvifvel på det klara med sakens sam-
manhang. Men huruvida den framställning, konungen för dem gjort
af sina underbandlingar med Ryssen, var rigtig och fullständig, det
visste de naturligtvis icke, och antagligt är, att de voro benägna
för att tro denne om det allra värsta. Och så kommo der i stor-
furstens svar en andra och tredje artikel, hvilka innehöllo genomä-
let. på det af honom citerade, för rådsherrarne sjelfva bekanta sva-
ret från konung Hans. Deri voro enligt den svenska relationen
följande ord att höra: "Dock bedja vi eder, käre broder, att i ve-
len draga eder till minnes vårt förbund med eder, med det helge
kors kyssning fulbordadt stadfäst, och huruledes imellan oss skrifvet
är, att vi samfälleligen örliga skulle på Sveriges rike, på det att
land och vatten skulle åter komma til det herravälde fritt, som de
af ålder tillegat hafva. Item, i tredje artikeln.låter han säga eder,
att i käre broder, nu ville draga eder tillminnes vårt förbund och
korskyssning.på dessa tre förenämda gislalag, att land och vatten oss
skola öfverantvardas efter som de fordom hafva varit under vårt
fädernesland stora Nogård" etc. — Läses sålunda handlingen i dess
helhet, så finner man lätt, att, vid ett dylikt svar på den skrif-
velse, hvarom rådet hade kännedom, kunde väl mindre misstänk-
samme och hatfulle män, än de svenske herrarne då voro, komma
att studsa; det är sådant, att äfven vi kunna draga i tvifvelsmål,
huruvida konung Hans stod så ren i denna sak, som Allen söker
göra troligt, och huruvida den mera tvätydiga traktat vi känna ”""),
är den enda af honom afslutade, mycket mera då de herrar och
män, som troligen icke hade sett urskriften ens till något af de
dokument, som i denna sak kunnat vara växlade. Och så blifver
+) Grönblad: Nya källor till Finlands medeltidshistoria p. 118.
++) Grönblad: 1. c. 8. 85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
