Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. Forssell: Skandinavisk Häfdateckning (C. F. Allen. De tre nordiske Rigers Historie)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKANDINAVISK HÄFDATECKNING. 277
Aar havde veret saa fulde af Uro og Sorger for ham, og at det sven-
ske Rigsraad ikke selv havde tidligere drevet paa Sagen; nu at
afsette den danske lensmand, den kjekke og trotaste Jens Hol-
gersen Ulfstand, og indsette en svensk befalningsmand fandt han ef-
ter Omstendighederne ikke raadeligt, og kunde ifslge ein Haand-
festning ikke gjgre det uden foregaaende Raadfersel med sit dan-
ske Rigsraad. Men han var ganske villig at forelegge Sagen for
alie tre Rigers Raad paa et Mygde, der snarest muligt skulde
sammenkaldes"". I sanning en beqväm utväg att komma ifrån det
löfte, som enligt Kalmar recess utgjorde ett oeftergifligt vilkor för
hans intagande i riket och hvilket, efter konungens 1497 och 1498
upprepade bekräftelser af denva recess, ännu var gällande. 1 fyra
år hade kon. Hans haft Sveriges rike och detta vilkor var ännu ej
uppfyldt. Strängt taget var således här en ed bruten, och då man
så noga räknar med de svenske herrarnes våldsamt aftvungna eder
och löften, har man knapt rätt att omtala kon. Hans” löftesbrott i
förbigående eller förringa dess betydelse för de utbrytande orolig-
heterna. :
Mest anmärkningsvärd är dock författarens behandling af den
tredje klagopunkten, den om konungens förhållande till Ryssland.
Hans åsigt är, att hvad de upproriske svenske rådsherrarne i det
stycket förevitade konungen, var icke allenast i sig sjelft falskt, utan
till och med mot rådsherrarnez3 eget bättre vetande utspridt till me-
nighetens uppäggande. Dermed skulle alltså den sista skymten af
politisk anledning betagas denna resning, och herrarne stå der en-
dast med några lumpna sjelfviska klagomål öfver enskilda oförrät-
ter. Saken hängde nämligen så tillsammans, menar Allen, att stor-
fursten, som med konung Hans ingått det nu mera väl bekanta för-
bundet af 1493 mot Sten .Sture, hade fäst sig vid ett tvätydigt ut-
tryck i denna traktat och på grund deraf upprepade gånger påyr-
kat afträdandet af det östligaste Finland. Härom hade det sven-
ska riksrådet blifvit underrättadt både genom de ryska sändebud,
som 1498 voro i Stockholm och genomkonungens eget meddelande,
då han af rådet äskat upplysningar rörande den äldre gränsregle-
ringen, "och saken var alltså ingen hemlighet, som först 1501 upp-
dagades, såsom man utspridde, då den skulle begagnas som agita-
tionsmedel". — Granskar man nu källan för denna framställning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
