Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - C. R. N.: Konsthistoria: (Lübke. Arkitekturens Historia med tillägg af C. Eichhorn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat än förundra oss, att en sådan åsigt kan qvarstå. Först och
främst äro dessa "nischer" allt för små att hysa altaren, utom det
att dessa då skulle förekommit i en-öfverdådig mängd i Linköping.
Vidare äro de dekorerade på ett sätt, som alls icke öfverensstämmer
med den helgd, hvilken äfven för en medeltidskristen var förbunden
med ett altare. Slutligen är det en känd sak, hvarom t. ex.
Schnaase kan upplysa (Geschichte der bild. Känste, V, 149 jäm-
förd med 504), att redan i den romanska arkitekturen, främst i
Frankrike, under fönstrea i sidoskeppen anbragtes en arkatur båda
för att bära och för att prydligt sönderdela den tomma väggytan,
en form, som sedan upptogs af den franska gotiken och äfven återfinnes
i Tyskland. De s. k. altarnischerna i Linköping äro säkerligen in-
tet annat än en dylik arkatur.
Huruvida förf:s tanke om anledningen till enkelheten i vår go-
tiska arkitektur är riktig, att den nämligen endast skulle grunda
sig på antagandet af "den svenska folkandans djupare inverkan på
tidens byguadskonst’", torde vara tvifvel underkastadt, då denna
enkelhet snarare kan förklaras dels af bygnadsmaterialets enklare
beskaffenhet, (ty Nordtysklands tegelarkitektur är enkel och allvarlig
som vår, utom der man under senare medeltiden lärde sig i kyrkor
och rådhus med formstenar härma stenbuggarnes genombrutna bro-
derier) dels ock af vår fattigdom, som dock ej hindrat enskilda
praktverks framträdande, såsom i Linköping, Upsala domkyrkas por-
taler m. fl. Vi tro det i allmänhet vara fåfängt att hos oss söka
spåra närmare organiskt sammanhang mellan konstens former och
tidsandan, hvilket är så naturligt i de stora kulturländerna. Låtom
oss ärligt erkänna, att vi i den vägen ivgenting skapat, men att
vi efter råd och lägenhet följt med i de stora kulturströmmarne!
Hvad särskildt Upsala domkyrka beträffar, vilja vi fästa upp-
märksamheten vid några omständigheter. Å sid. 649 heter det, ef-
ter den gamla uppgiften, att hon har utseende af att följa NÖtre-
Dame i Paris som mönster, ehuru den, som känner båda, väl vet,
hura orimligt detta påstående är. Men ej ens planen antyder en
sådan likhet. Å ena sidan fem skepp, indragna kapell ilånghuset,
ofri kapellkrans, stora qvadratiska, sexdelade krysshvalf i midtskep-
pet såsom i Normandies öfvergångskyrkor, kortstammiga, runda
kolonner och stora romanska emporer, — &å den andra treskeppigt
långhus, ehuru också med indragna kapell, utvecklad äkta franskt-
gotisk kapellkrans, rektangulära, fyrdelade hvalf, höga, smärta kolppår
pelare (nämligen ursprungligt) och ej ens en tillstymmelse. till ot
triforium! Hvari består här likheten? Skada, att midtskepgia
pelare numera äro förderfvade, ehuru ej så, som det heter & sid. det
att den norra pellarraden är simplare än den södra, ty förhållan Å
är motsatt: den senare eger att uppvisa de klumpigaste format an-
Vi äro för öfrigt af annan tanke än förf. i afseende Då förhå tro
det mellan kyrkans anläggning och hennes enskildheter, ty Y! de-
att kennes största intresse ligger just i planen, som i de fresta .
lar är äkta fransk och karakteristiskt skiljor kyrkan från den egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
