Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - C. R. N.: Konsthistoria: (Lübke. Arkitekturens Historia med tillägg af C. Eichhorn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 KONSTHISTORIA.
ceradt system af hela och halfva kupoler med breda tunnhvalfs-
bågar, pendentiver, murpelare och kolonner. Begge ha sin utgångs-
punkt i de vestromerska rundkyrkorna; men medan de senare ut-
vecklat sig till sjelfständig organism, ha de förra stannat likasom
vid ursprungscellev och ej blifvit något vidare, och orsaken till
en sådan stagnation torde, då denna sammanlägges med öfriga kultur-
förhållanden, ej vara svår att inse.
Inflytande från Tyskland och England är deremot obestridligt
och äfven på några ställen med full säkerhet påvisadt af förf. Det
oaktadt kan man ej annat än finna tvifvelaktigt, huruvida något
specielt nordtyskt inflytande kan spåras inom vår romanska tempel-
arkitektur i norra Sverige, och särskildt på Gotland, såsom det heter
å sid. 621. Först och främst uppvisas ett sådant förhållande ej
under den följande framställningen; ty dels äro våra bästa romanska
kyrkor ej tegelkyrkor, såsom Varnhem, Skara och Linköpings tvär-
skepp, dels föras flere af Mälaretraktens kyrkor af förf. ander det
engelska inflytandet, medan andra alls icke visa sig beslägtade med
den typ, som representeras t. ex. af kyrkan i Jerichow; dels äro
Gotlands kyrkor allesammans stenkyrkor med ganska egendomliga
former både i plan och dekoration (vi påminna om det raka koret
och den egendomliga, äfven i Linköpings sydportal använda, tallriks-
formen såsom prydnad kring portalbågen, former, hvilka ej tillhöra
den nordtyska kyrkotypen). Hvad åter det engelska inflytandet be-
träffar, kan detta nog spåras på ett och annat håll, men det åter-
står dock att visa upp, hvari t. ex. detta ligger vid anordningen
af Skara domkyrka, och man nöjer sig ej med ett enkelt påstå-
ende, isynnerhet när man ser tillbaka på Lubkes bestämning af
Englands romanska stil å sid. 365 och följande. När vi derjämte
finna förf:s medgifvande, att Vestergötlands andra romanska kyrka,
Varnhem, är fransk till sin anläggning (hvarvid vi i förbigående be-
klaga, att dess märkvärdiga koranläggning ej fått ens en torftig
beskrifning), så taga vi oss friheten tills vidare betvifla förf:s på-
ståerde i inledningen till Vestergötlands romanska arkitektur, att
den kom i sin helhet från England, och att detta visar sig tydligt,
när man granskar minnesmärkena.
På samma sätt försäkras om Sigtunas kyrkor, att de "tyda på
engelskt inflytande" (sid. 631), och om S:t Per, hvars plan när-
mast liknar en urspruvglig nedersachsisk basilika, säges särskildt,
att "anläggningen påminner om vissa engelska förebilder", utan att
detta påstående blifvit i ringaste mon bestyrkt. Det ser ut, som
om förf., på grund af våra apostlars egenskap att vara till en del
engelsmän ansett deraf med nödvändighet följa, att äfven våra kyrkor
skulle vara engelska, ehuru deras former i mycket motsäga ett så-
dant förhållande. Men är förf. öfvertygad om motsatsen, så borde
han med bestämda skäl och hänvisningar hafva styrkt sin åsigt.
Vid tal om Linköpings domkyrka upprepas efter Brunius å sid.
627 benämningen "altarnischer"’ för den väggdelning i arkadbågar,
som löper längs sidoskeppen under fönstren. Det kan ej an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
