Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - G. v. Düben: Om den svensk-norska Lappfrågan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN SVENSE-NORSKA LAPPFRÅGAN. 333
Mot denna distriktindelning har man anmärkt, att de bofaste,
Norrmännen, skulle laga, att distrikten blefve så stora som möjligt,
på det att renarne måtte löpa samman och Lapparne icke kunna
hålla reda på dem; derigenom skulle lätteligen skador vållas och
den med distrikts-indelningen sammanhängande, längre ned närmare
omtalade, gemensamma ansvarigheten ofta komma att tillämpas, till
Lapparnes stora skada, men till de bofastes gagn och glädje. Af
denna ’ och flera dylika anmärkningar ser det ut, som föreställde
man sig förhållandena ungefär så: hela orten är en ödemark, hvil-
ken Lapparne från "urminnes tideré egt och bevandrat; jordbruk
och boskapsskötsel kunna icke drifvas der ordentligt; men de kunna
användas att skylla på; derföre har man der och hvar tagit upp
en gräsvall och en åkerlapp och byggt ett hus under förevändning att
odla, men i sjelfva verket för att komma åt Lapparne; der sitter
bonden, som spindeln vid sitt nät, och lurar på att renarne skola
lockas dit och falla offer för hans hund eller hans kula, eller gifva
honom en kär anledning att preja deras egare Lappen.
Sådant är dock icke förhållandet. ’Tromsötrakten har på se-
naste 150 åren gått ofantligt framåt; icke blott kusten utan äfven
fjordstränder och elfdalar äro ganska mycket uppodlade och be-
bygda. Förbören 1866 visa, att bönderne i trakten äro ytterst
angelägne att få sina beten och sin gröda skyddade, månge hafva
med stor kostnad och besvär hägnat sioa egor mot renarna, och
flere bland dem hafva t. o. m. förklarat sig villige att vid tillsägelse
biträda vid renarnas bevakning under förbiflyttandet.
Med afseende på faran, att bönderne skulle genom intriger få
distrikten för stora, synes det oss högst otroligt, att alla de per-
soner, som skola hafva sitt ord med vid denna distriktbestämning
— från och med Lapparnes uppsyningsmän, länsmän, amtmän och
Jandshöfdingar, till och med konungen i statsrådet — skulle kunna
af dessa bönder ledas vid näsan till den grad, att de bestämde di-
striktens storlek enligt böndernes supponerade egennytta, och tvärt
emot . förordningens mening och förnuftet. Redan komiterade på
sin tid föreslogo 13 distrikt inom ett område af ungefär 150 norska
qvadratmil, således vid pass 12 qv.-mil på hvarje, hvilket icke kan
kallas stort. Skulle erfarenheten visa, att distrikt-indelningen nå-
gonstädes är felaktig, kan det snart och senast nästa år hjelpas;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
