Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - W. Bolin: Ett nytt filosofiskt system (Hartmann: Philosophie des Unbewussten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYTT FILOSOFIS KT SYSTEM. 379
äfven högre organiserade individers tillvaro uppträder förknippad
med fullt omedvetna psykiska akter. Den säkerhet och ändamåls-
enlighet vi utveckla, då vi gå, tala, läsa, räkna, skrifva, spela m.
m. d. bero till en endast högst ringa del af vårt medvetande, oak-
tadt ett viljande och dermed naturligtvis en viss föreställningsverk-
samhet måste ligga till grund för dessa akter. Fullt medveten är
man väl vid det ursprungliga inlärandet af dessa förrättningar;
men sedan de blifvit färdigheter, försiggå de motsvarande organiska
rörelserna och en korresponderande uppfattning af de til deras
fullbordan behöfliga föremålen — vid läsningen af en bok t.. ex.
ögonens och händernas ställning, bokstäfvernas igenkännande, deras
hastiga sammanfogande till ord och satser, dessas åtskiljande och
förbindande genom interpunktionen o. s. v. — alldeles omedvetet.
Om förvärfvad vana och färdighet förvandlar vissa i början med-
vetna psykiska processer till omedvetna, saknas ej heller sådana,
hvilkas förlopp är från begynnelsen och städse omedvetet. Af detta
slag äro den konstnärliga inspirationen, den vetenskapliga ingifvel-
sen, hvilka blott i sitt slutliga resultat tränga till. medvetandet.
Beslägtadt med dessa fall af omedvetenhet är hvad man kallar
aning, clairvoyance o. m. d., derifrån vissa ändamålsenliga handlin-
gar erhålla sitt upphof, utan att någon insigt om deras lämplighet
här förekommer i högre grad, än t. ex. då magen utstöter ett
otjenligt födoämne, det individen af glupskhet eller hunger förtärt
utan ringaste äckel. Den regularitet åter, som af statistiken åda-
galägges rörande vissa menskliga akter — såsom föröfvande af
sjelfmord, ingående af giftermål, glömska att förse bref med nödiga
adresser o. a. d. —, är väl lika mycket ett uttryck af ett amed-
vetet viljande som fallet är med de företeelser i historien, då såväl
individer som hela nationer påtagligen framstå såsom redskap af
en dem ledande mäktigare vilja, som än kommer dem att förrätta
vissa ädla akter, dem ingen förmår uppskatta till deras verkliga
och fulla betydelse, än åter bländar dem med en dåraktighet, der-
nti de frambärda på ett för dem sjelfva högst förderfligt och för
andra stundom lika fördelaktigt sätt. Intaga emellertid omedvetna
själsprocesser ett så framstående rum hos varelser, för hvilka re-
flexionen annars gäller såsom en utmärkande egenskap, och visar
den öfriga naturen ett likartadt omedvetet viljande iämte motsva-
rande föreställningsverksamhet; så får man tryggt sluta, att det i
reflexion sig yppande medvetandet hos högre organiserade varelser
blott eger sekundär betydelse, hvaremot det öfvorväganda omed-
vetna vilje- och föreställningssättet måste erkännas vara det ur-
sprungliga.
Om verlden uti den ändamålsenlighet, vi beundra i hela hen-
nes bestånd och anordning, i lefvande varelsers uppkomst och
sjelfappehållelse, i deras enskilda eller gemensamma tillvarelsesätt,
tillkännagifver förhandenvaron af ett omedvetet viljande med likar-
tadt föreställande, kunde det vara skäl att spörja, om icke detta
samma omedvetna vore alla tingens urgrund. Skulle detta anta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
