Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - W. Bolin: Ett nytt filosofiskt system (Hartmann: Philosophie des Unbewussten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYTT FILOSOFISKT SYSTEM. 383
kan — vårt eget viljande. ’ Sedan han uti den för öfrigt allestädes
rådande ändamålsenligheten fixerat en analogi till den för oss sjelfve
väsentliga verksamhetsformen, följer filosofen den exakta forsk-
ningens undersökningar ända till deras yttersta gräns och finner,
att äfven verldens elementära förhållanden tydligen gifva sig till-
känna såsom detta samma sträfvande till ett visst förutfattadt mål,
som är utmärkande för vär egen vilja. En enda enhetlig kraft är
det alltså, som i verlden utbreder sig till en oändlighet viljeyttrir-
gar, hvilka sinsemellan ingå olika kombinationer och relationer.
Hvad för oss eller hvarje med oss mer eller mindre öfverensstäm-
mande organisk varelse gäller såsom "yttre" verld, är i sjelfva
verket blott en summa af oräkneliga viljeakter, medan vi — resp.
hvarje uppfattande subjekt — åter äro en annan summa af samma
kraftverkan. Der dessa summor korsa hvarandra, finnes en "”igen-
kännande"+: den från <verlden” utgående strömmen gör henne, den
från individen utgående åter denne för sig sjelf igenkänlig. Sin
största intensitet har denna korsning i det mest medvetna sinnet,
som å ena sidan är på mångfaldigaste sätt tillgängligt för det utom
detsamma befintliga : samt å den andra äfven kommer till den tyd-
ligaste uppfattningen af sig sielf.
’Gestaltad och ledd af det allsmäktiga omedvetna, är verlden
tvifvelsutan så ändamålsenlig och förträfflig som möjligt, ty hvarje
ting för sig och alla tillsammans blifva ovilkorligen det, hvartill
den alltomfattande föreställningar och den oinskränkt verkande vil-
jon bestämt dem. Men hvilket öyfte har då denna från atomkovom-
binationen begynnande process, som har sitt utlopp uti verlds-
historien? Att denna sistnämnda icke qvalitativt skiljer sig från den
öfriga verkligheten, utan också är en utveckling jämlik andra dylika
i naturen, med hvilken den äfven har oräkneliga beröringspunkter,
hörer numera till axiomerna i vetenskapen. Hvad alltså kunde
vara meningen med hela denna process, som näppeligen är alldeles
betydelselös?
Utgången från omedvetet viljande, förblir denna process bero-
ende af samma faktor; likväl inställer sig under sjelfva förloppet
äfven en insigt om densamma. 1 motsats till den lägre naturen
och en god del af sin egen existens, har menskligheten ett med-
vetande om sin i viljan koncentrerade tillvaro. Hvad är det, allt
viljande eftersträfvar? Menniskan allena är i stånd att uppkasta
denna fråga. Det närmaste svaret på densamma tyder: lycksalig-
het. Hvarje enskild varelse fullföljer sin egen välfärd. Blir detta
mål vunnet? — Kan det så ske? — Gifves det lycksalighet? —
Redligt och fördomsfritt kan härpå endast svaras nekande. Allt
jägtande efter lycksalighet är en illusion, ty ingen verklig tillfreds-
ställelse är någonsin möjlig. Så ändamålsenlig verlden än må vara
gestaltad, är hon dock full af outplånliga lidanden, hvilkas förhan-
denvaro man fåfängt söker dölja för sig. Medan de lägre varel-
serna lika blindt bära och tåla dem, som de blindt eftersträfva sin
välfärd, är menniskan genom sitt medvetande tvungen att erkänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
