Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. R. Nyblom: En literär strid: (Brandes Hovedströmninger i vår tids literatur)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LITERÅR STRID. 401
dock i många hänseenden mycket underlägsen de föregående typerna
och äfven föga känd.
Deremot är Benjamin Constants "Adolphe" epokgörande. Slägt
med Werther och barn af missräkningens tid likasom Réné, tillhör
den reaktionen och emigrantliteraturen, men är, ehuru konservativ,
en opposition och en polemik mot samhället, sådant detta hvilar
på traditionens grund, och denna strid mot det bestående är bokens
lifsprincip. Den skildrar en kärlekshistoria, men icke i dess upp-
komst och höjdpunkt, utan då dess sol är i nedgång: den ger oss
hvad författaren kallar ’"Desillusionens Poesiv. Men i ett väsendt-
ligt hänseende skiljer den sig från de öfriga skildringarna: det är
nu qvinnan, som är gripen af tidens sjukdom. Efter en teckning af
kärlekens olika betydelse hos Voltaire, Rousseau och Göthe, visar
författaren, att här ett nytt element kommit till, nemligen att kän-
slan analyseras psykologiskt, att man uppställer problemet om
vilkoren för passionens varaktighet, i hvilket problem faktorerna
äro en man och en qvinna, — mannen en blaserad gubbe å la
René, qvinnan åter den första uppenbarelsen af "la femme de trente
ans", den af Balzac och till en del äfven af George Sand firade
mogna qvinnan, hvarmed äfven kommer ett nytt uppslag i fattnin-
gen af kärlekens väsen. Var Réné Chateaubriand sjelf, så är
Adolphe ingen annan än Benjamin Constant, af hvars lif författaren
också ger oss en skizz. Men hufvudpersonen i dikten är Eleonore,
hvars kamp för kärlekens sanning är dess medelpunkt. Också har
en så mäktig karakter som Constants väninna, M:me de Staöl,
stått modell till hennes bild.
Hvad "Adolphe" bevisar oss, är omöjligheten att finna lyckan
utom äktenskapet. "Hvor er da Lykken i det moderne Samfund ?",
utbrister författaren, och det är denna fråga, som sätter M:me de
Staäls själ i rörelse, medan den i hennes "Delphine" och "Corinne" be-
svaras med: lyckan ligger i kärleken. För henne var nämligen hjertat
allt, och allt annat var medel, äfven äran. Derjämte var hon en varm
vän af revolutionens jämlikhetsidéer och fyld af svärmisk sorg öfver
olikheten menniskorna emellan. Deraf få hennes skrifter sin egen-
domliga pregel och sin gifna tendens, att gå i härnad mot samhäl-
let. Författaren visar härvid, hvad det, enligt hans tanke, vill säga
att vara i kamp med samhället: dess regler och lagar äro en Pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
