Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. v. Düben: Om den svensk-norska Lappfrågan. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN SVENSK-NORSKA LAPPFRÅGAN. 427
sådant kunde lända Lapparne till förfång, så hade detta väl bordt
med tydliga ord utsägas; och med hopp om framgång lärer ty
förutan en sådan tolkning dessutom så mycket mindre kunna från
svensk sida påyrkas, som Sverige sjelft vid ordnande af nybygges-
rätten och lagstiftningen i öfrigt inom sina lappmarker ej ansett
sig bundet af någon Norges traktatmessiga rätt.’’
Härvid torde föga vara att tillägga, intet att invända; vi til-
låta oss intetdera.
Men då norska regeringen, på grund af ständiga klagomål och
stundom blodiga uppträden i det omtvistade distriktet, ansett saken
så vigtig och trängande att hon påtänkt extra Storting ensamt der-
för (Kongl. Prop. sid. 147); och då man, förglömmande sitt eget
sätt att gå till väga, såsom antydt är i sista punkten af nyss af-
slutade citat, med hög röst påyrkat, att det vore bättre vidhålla
1751 års traktat än gå in på 1871 års förslag; har norska depart.
for det Indre fästat uppmärksamheten på en fråga, hvilken
väl tål att betänka, nämligen den, om 1751 års traktat nu
mera kan anses gällande. Dervid förekommer då: att när 1751
års traktat uppgjordes, Sverige äfven egde nuvarande finska Lapp-
marken; att den i traktaten afsedda reciprociten endast kunde
med afseende på finska Lappmarken vara till någon väsentlig
fördel för Norrmännen; men att Sverige, genom afträdandet af
denna Lappmark (1809) och än mera efter Rysslands åtgärd år
1852, icke kan fylla sitt reciproca åliggande mot Norge med afse-
ende på vid pass 3 af Norges hela renantal (de i Finmarkens amt).
Om äfven detta, såsom just.-statsministern anmärker, icke med
skäl kan betraktas såsom något åsidosättando å Sveriges sida af
dess förbindelser mot Norge, torde likväl den omständigheten, att
Norge derigenom gått i mistning af en väsentlig del af de åt dess
lappbefolkning med traktaten afsedda förmåner, ej böra lemnas ur
sigte vid bestämmande af de anspråk, som till förmån för de sven-
ska Lapparne skäligen må kunna i broderlandet göras. Förresten
är, som af det föregående synes, 1751 års traktat icke särdeles
att hålla på, om blott Norge medgifver Lapparne rätt att vandra
ditöfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
