Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans Forssell: H. Th. Buckle. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 H. TH. BUCKLE.
såsom inledning till en vidlyftigare historia om den engelska civili-
sationen. Ty hvad map nu än föröfrigt kan vilja påstå om dessa
kapitel, säkert är, att någon ny historisk metod står der icke till
att upptäcka. Det är en sammanställning af fakta, stundom van-
liga historiska exposeer, stundom rent af detaljerade historiska be-
rättelser, inväfda med anekdoter och fulla af de mest förvillande
digressioner — och ingenting annat. Vi trotsa hvem som helst
att derur kunna framleta något, som ens bär spår af att vara en så-
dan ny metod, som inledningen synes gifva oss skäl att vänta, eller
att redogöra för hvaruti denna metod skulle bestå.
Men hvad man deremot mycket lätt upptäcker, det är att vid
användande af den metod, genom hvilken Guizot, Hallam, Heeren,
m. fl. inlagt förtjenst om den europeiska civilisationgås historia,
har vår förf. gjort sig skyldig till just de felgrepp, som den mo-
derna historieforskningen i främsta rummet söker att undvika. Det
förunderliga förhållandet framträder klart för våra ögon, att under
det den af Buckle föraktade historieskrifningen iakttager just de
förhållningsregler, som gälla för all "exakt" eller empirisk veten-
skap, han sjelf gör sig skyldig till metodiska fel, sådana som
allraminst naturforskarne skulle vilja tåla. En naturforskare for-
drar i främsta rummet den hängifna pietet för verkligheten, som
icke föraktar något än så ringa af dess lif; han mästrar icke, han
lysspar och ser; han låter sig ej afskräcka af tillfälliga eller yttre
abnormiteter från att tränga till företeelsens kärna. Naturforska-
ren erkänner ock en annan regel: han sönderstyckar icke fenome-
net, för att åter bitvis hopfoga det efter eget tycke; han gör icke
delen till det hela eller det enstaka organet till varelsen sjelf. Natur-
forskaren är objektiv gentemot naturen. En sådan objektivitet gent
emot mensklighetens och samhällenas lif är det ock, som den mo-
derna historieskrifningen eftersträfvar. Att hon ej når densamma
så fullständigt som naturvetenskapen, är en annan sak, helt berät-
tigad och lätt förklarlig; men det är nog, att hon eftersträfvar den
och erkänner sin förbindelse att studera dessa företeelser i deras:
helhet, i deras sammanhang. Men af alla historieskrifvare, vi haft
den lyckan eller olyckan att läsa, kunna vi ej påminna oss någon,
som så öppet bryter mot denna regel, som Buckle. Han är subjektiv
i detta ords alla betydelser, så som knapt någon sedan den kyrk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
