Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans Forssell: H. Th. Buckle. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 H. TH. BUCKLE.
principer lika lätt träda fram under bäggederas välde, lär ock vara
lika lätt som gagnlöst att visa. Men att den religion som bjuder men-
niskan att sjelf utkämpa sin strid med Gud, åt individen princi-
pielt måste tillerkänna ett högre värde, än den religion, som låter
striden utföras af prest och kyrka, det är en vida vigtigare sanning,
ur hvilken man, såsom Buckle plägar uttrycka sig, "både induktivt
och deduktivt" kan härleda åtskilliga märkliga slutsatser. Att den
förra religionen lättare uppfostrar tänkande, viljestarka, sjelfapp-
offrande och frisinnade folk, det följer af sjelfva dess idée, det be-
vitnas af historiska fakta. Att detta församlingslif, rätt utveckladtt
närer en stark både ordnings- och frihetskänsla, att det underhål-
ler samfundsandan och aktningen för både pligter och rättigheter,
att det sålunda lägger den enda varaktiga grunden för borgerlig
frihet och ifven för nationel sjelfständighet, det synes oss också
framgå af de senaste århundradenas erfarenhet. Men om någon så-
dan erfarenhet har Buckle egentligen intet att förmäla. På sin
höjd kan han finna, att protestantismen gått ut på att "minska
prestväldet" och att den varit ett utbrott af den skeptiska och re-
belliska andan; men som detta medgifvande oupphörligen tages till-
baka i de vigtigaste punkter, såsom i fråga om skotska, engelska
och franska kyrkorna, står företeelsen af den protestantiska frihe-
ten lika oförklarad.
" Hade Buckle haft öga för detta förhållande, hade troligen hans
framställning af åtskilliga andra historiska fakta fått en annan och
sannare färg. Han hade då t. ex. gifvit oss en riktigare och mera
tillfredsställande parallel mellan den engelska revolutionen och den
franska fronden, hvilka nu förklaras hafva varit "lika i allt” utom
deri, att den förra var ett klasskrig, men icke den senare; att den
förra "åtföljdes af den insubordinationsanda, hvarförutan friheten
alltid varit omöjlig", men icke den senare.
Den förefaller genast underlig denna jämförelse mellan ett upp-
ror, till hvilket man gick med känslor och åthäfvor som till en
maskrad och som slutade med en kulissintrig, och en revolution,
till hvilken man gick med känslor såsom till en gudstjeust och som
slutade med en politisk autodafe. Men låtom oss se likheterna!
«Fronden" säger Buckle "liknade så tillvida vår uppresning som
den var en uppresning af parlamentet mot kronan". Ja —, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
