Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans Forssell: H. Th. Buckle. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 H. TH. BUCKLE.
hade intet annat syfte än att i Skotland befästa och-i England in-
föra den presbyterianska kyrkoförfattningon. BSöndringarna inom
parlamentets parti bestämdes väsentligen af oenighet rörande kyr-
kans lära och författning, och Karls tragiska öde framtvangs under
utläggningar af bibeltexterna om Joas och Achab. <Ruprechts
tappra kavaljerer nedmejades af rundhufvudena under psalmsång, och
den simple krigaren i Cromwells armé var lika redobogen att tjena
Herrans sak med en fem timmars predikan, som att utföra Hans
straffdomar i en fem timmars batalj. Det är en sådan strid Buckle
anser hafva varit af rent politisk natur. Sanningen är väl i stäl-
let, att knapt någon politisk strid i verlden varit så till sitt väsen
genomträngd af religiösa element. Och man skall vara blind eller
förblinda sig sjelf, för att ej se, huru just detta religiösa element
gaf åt den engelska striden den styrka och den lyftning, hvaraf
man i Fronden icke förmärker ett spår. Hvad skulle Mazarin
och Anna af Österrike hafva förmått, om Condé haft Iretons sol-
dater, om de Retz haft Pyms principer, om striden kring Paris
gällt predikstolens frihet och kyrkoförsamlingeus rätt, i stället för
parlamentsdomarnes tjensteköp eller "prinsarnes af blodet” infly-
tande?
Hvad nu åter de af Buckle angifna skillnaderna mellan dessa
bägge företeelser beträffar, så är det utan tvifvel sant, att Fron-
den, såsom han säger, ådagalade hvilket ringa samband eller sym-
pathi förefans mellan adel och "folk" i det franska samhället —
och den drastiska målning, som dervid gifves af den franska adelns inre
haltlöshet, innebär nog en viss sanning, ehuru på långt när icke hela
sanningen. Men — i den logiska redans namn icke mindre än i den hi-
storiska sanningens — hvart tager sedan kontrasten mellan de begge
företeelserna vägen? Man skulle väl vänta sig, att då Frondens svaghet
låg i brist på samband mellan adel och folk i striden mot kronan, så
skulle den engelska resningens styrka hafva legat i tillvaron
af ett sådant samband. Nej, visst icke: denna styrka låg här
tvärtom enligt Buckles mening i ett "klasskrig”" d. v. 8. i en sön-
dring mellan folkklasserna, ännu starkare än likgiltighetens. Svag-
heten hos Fronden skulle väl då hafva legat icke i bristen på för-
troende mellan adel och folk, utan deri, att folket ej tillräckligt
hatade och bekämpade adeln. Men dermed må nu vara huru som
helst: frågan är, om den gifna karakteristiken af den engelska res-
ningen är så alldeles riktig, att den icke blott, som B. säger, "ligger
på händelsernas yta", utan äfven i händelsernas kärna. Satsen att
parlamentets uppror blef ett "klasskrig” kan nog hafva sin riktig-
het, men endast under förutsättning, att den icke utläggos så som
Buckle det gör, då han säger: "Parlamentet försökte visserligen i
början draga några af adeln öfver på sin sida och häruti lycka-
des det äfven för en tid". Det parlament, som 1641 började stri-
den med Karl, var dock ingen s. k. demokratisk institution; det
bestod af ett Öfverhus med 160 pärer och ett Underhus af 504
commoners, till största dalen "gentlemen". I striden mot enväl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
