Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans Forssell: H. Th. Buckle. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. TH. BUCKLE. - 487
domare. Feodalherrens pligt att sörja för ordning och säkerhet öf-
vergår till kungliga embetsmän. Seigneuren betyder snart nästan
intet hvarken i kommunens, eller i kantonens, eller i provinsens
allmänna angelägenheter. Han har icke blott mistat sin suveräni-
tet, han är icke heller suveränens representant. "Han tillämpar ej
statens lagar; han förkunnar ej furstens befallningar; han förrättar
ej konskriptionen eller församlar milisen; han åsätter ej skatter och
svarar ej för deras uppbörds. Och hvad seignetren ej härutinnan
gör, det göra ej heller "les roturiers”; någon samverkan mellan
honom och dem eller dem emellan för egen del finnes ej; all kor-
porativ administration är i det närmaste försvunnen. Styrelsen af
stort och smått har fallit i andra händer. Den nya statsmakten
utbildar åt sig en egen beundransvärd förvaltningsorganism, som en-
sam åtager sig all verksamhet för det allmännas väl. Men denna
organism kräfver ett oerhördät stort mått af ekonomiska tillgångar
och dessa förses genom ett skattesystem, som nästan uteslutande
träffar de lägre samhällsklasserna. Det tredje ståndet rekryterar
hären och utgör skatterna till staten. Men det tredje ståndet ut-
gör också skatter och skyldigheter till adel och kyrka. Ty af
feodaltidens förhållanden qvarstår ännu den ena och den sämre hälf-
ten. Allt som kunde göra seigneuren aktad, ansedd och fruktad hos
menigheten hade han lemnat ifrån sig till "Pintendant du roi med
underordnade; allt som gjorde honom afundad och hatad behöll han.
Han var ej längre någon samhällsmyndighetens representant, men
skattfri var han och räntor och servitut utkräfde han i alla de för-
hatliga former, som feodalismen muntbildat.
Här fans således i detta samhälle en klass med stora medbor-
gerliga fri- och rättigheter utan medborgerliga skyldigheter; en an-
nan med tunga medborgerliga skyldigheter utan fri- och rättigheter;
öfver dem begge står en embetsmannakorps, utan socialt fotfäste i
jordbesittning eller gamla traditioner, men härigenom också utan
egentlig förbindelse med det af dem styrda folket, fostrad och bil-
dad i den kungliga absolutismens skola, och likväl icke hängifvet
fästad vid konungamakten.
Allt är söndradt i detta samhälle: mellan adel, borgare och
bönder finnes ingen solidaritet hvarken i rättigheter eller skyldig-
heter; men mellan de olika folkklasserna och staten finnes än min-
dre solidaritet. Stånden hata och förakta hvarandra, Intet af dem
förstår den politiska frihetens konst, efter intet af dem har före-
ställning om samfundspligter. Konungens heliga suveränitet, kyr-
kans makt och den administrativa routinen håller det hela tillsam-
mana3. Men detta är ett yttre band, som lossnar för trollformeln:
Liberté, Egalité, Fraternité. Men olyckan är, att äfven detta pro-
gram talar icke om pligter.
De punkter, som här så ytterst ofullständigt blifvit antydda,
lära väl dock vara de, som i hvarje jämförelse mellan England och
Frankrike i första raommet böra tagas i betraktande. +De framträda
klart i så kända arbeten som Hallams, Guizots, Tocquevilles, H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
