Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans Forssell: H. Th. Buckle. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 H. TH. BUCKLE.
lig skyldighet, och under gemensammeg skyldigheters utöfning växa
de fria männens intressen och rättigheter tillsamman. En sådan
samfundsordning är i sjelfvå verket starkt aristokratisk och karak-
teriseras mycket väl af de ord B: fäller om Frankrike, att "folket
ser upp till adeln”; men en sådan aristokrati är ingen kast och
ingen fiende till politisk frihet, emedan den grundar sin makt på
samfundspligter och i lagens makt ser sin egen. Det är under ge-
mensam tjevsteutöfning i milis, jury, assiser, under gemensam del-
aktighet i och ansvarighet för de af all realförmögenhet utgående
skatterna, som lorder, geutlemän, freeholders, burgesses och äfven
clergymen lära att akta och erkänna hvarandra och att gemensamt
häfda sina rättigheter. Det är ur denna ”sjelfstyrelse" i shire,
town och parish som parlamentsförfattningen naturligt framgår, så-
som en representation af kommunerna genom den tjenstskyldiga
jordegare-klassen. Det är denna sjelfstyrelse, som sammangjuter
folkklasserna och uppehåller den politiska friheten, som förhindrar
uppkomsten af kungligt envälde och gör bureaukratiskt förmynder-
skap öfverflödigt. |
I Frankrike finner häfdetecknaren deremot, huru från en af be-
gynnelsen svag konungamakt kyrka och adel tillrycka sig allt
större och större frihet och sjelfständighet; huru länsförfattningen
uti härordningen, rättskipningen, politisystemet, skatteväsendet, ja
t. 0. m. lagstiftningen inför fullständig upplösning, så att all statens
makt härutinnan ligger hos länsherrarna. Han visar derefter, hurn
reaktionen mot denna upplösning medför en sammangjutning i nya
former; huru statsmakten uppväxer, icke som en organiserande en-
het öfver sjelfverksamma korporationer, utan till en organism för
sig sjolf, förqväfvande och ödeläggande hvarje annan form af sam-
fundslif. Feodalismen försvagas genom krig och eröfringar, genom ut-
bildning af kunglig domsrätt, genom de stora länens hemfall till kronan
och med tillhjelp af "det tredje ståndets” växande makt. Folk-
klasserna stå vid ett af de afgörande ögonblicken i denna process
i så oförsonlig strid med hvarandra, att någon sammanhållning dem
emellan icke är möjlig. Vid samma tid, då i England prelater,
lorder, riddare och städer gemensamt bestämma öfver beskattning
och lagstiftning, tillgripes i Frankrike efter 1360 den utvägen att
utskrifva skatter utan ständers hörande, och den i 14:de seklet upp-
spirande ståndsförfattningen är dermed kastad öfverända. Sedan
fortgår långsamt men säkert nedbrytandet af den forna samfands-
ordningen. Feodaladeln, som försmått att i förbund med tredje stån-
det värna den gemensamma beskattningsrätten, behåller och utvid-
gar sina egna fri- och rättigheter, skattefrihet, personlig frihet,
privilegierad jurisdiktion och frihet för milistjonst. Kyrkan befästar
sig i samma förmåner. Men på samma gång utplånas också hvad
seigneurerna en gång ägde af offentlig verksamhet. Feodalhären
lemnar rum för en besoldad yrkesarmé och det forna bandet mel-
lan länsherre och vasall upplöses. Feodaljurisdiktionen ersättes för
det mesta af kunglig domsrätt, utöfvad af besoldade och rättslärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
