- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1872 /
493

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET POMMERSKA KRIGET OCH FERSENS MEMOIRER. 493

uttömda, och endrägt mellan så många bundsförvandter icke länge
kunde påräknas. Derföre anvisade han generalerne de största våg-
spel att utföra: att öfverrumpla Stettin, att kasta sig öfver Berlin,
att tåga till Elbe för att förena sig med Fransmännen — allting
heldro än att lägga sig bakom Peene och försvara eget land; ty
inom eget land måste hären födas ur Kongl. Maj:ts kassor och
Kongl. Maj:t hade inga kassor för detta ändamål. När härens svag-
het och släta utrustning gjorde det omöjligt att verkställa, hvad
regeringen af den fordrade, upplågade en bitter strid mellan rådet
och generalitetet; kanslipresidentens bref öfverflödade af de bittraste
förebråelser, generalernas af harm öfver det oförtjenta klander hvar-
med de öfverhopades och af klagomål öfver bristfälligheterna i
utrostoingen och krigsmaktens svaghet; hvarpå Höpken icke utan
skäl frågade, hvarföre då icke generalerna uti sekreta utskottet och
defensions-deputationen bättre hade sörjt för härens krigsduglighet.
Generalerna erinrade sig med dyster oro, huruledes 1742 krigets
upphofsmän inom rådet hade räddat sig sjelfva genom att skjuta
hela skulden för olyckorna på krigets ledare, och huru Lewenhaupts
och Buddenbrocks hufvud måst falla såsom försoningsoffer för
hela partiets skulder: ännu sutto uti rådet flere af de män, som
dragit fördel af den vändning, hvilken då hade gifvits åt dena all-
männa förbittringen; Höpken sjelf hade säkerligen icke varit främ-
mande derför; och nu trodde sig generalerna uti hans ljungande
omdömen och bitande klander se en förberedelse till samma plan,
att låta folkets harm öfver ett olyckligt krig urladda sig på deras
hufvud, som icke kunnat föra hären till seger och ära.

Kriget medförde sålunda icke blott Hattpartiets fall genom
misslyckandet af den politik, som det hade valt, och de lidanden
som derigenom ådrogos fäderneslandet, utan ock Hattpartiets upp-
lösning genom inbördes tvister. Hvar och en har sökt rentvå sig
och hvälfra skulden på andra. Höpken i sina bref och efterlem-
nade anteckningar fritager sig från delaktighet i krigsbeslutet —
det var hans ämbetsbröders verk — och i krigets usla utförande,
som han tillskrifver generaiernas oförmåga. Fersen i nu förelig- .
gande memoirer skjuter skulden företrädesvis på regeringen, och
gifver äfven bundtsförvandternas opålitlighet sin del. Begge sam-
manstämma i att klandra den fransyska ambassadören D’Havrincour,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:15:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1872/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free