Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Harald Hjärne: Arkeologi: (H. Hildebrand: Svenska folket under hedna tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 ARKEOLOGI.
perioderna beteckna tre olika folk. Såsom uttryck för bestämda
stadier inom den menskliga utvecklingen, åtminstone hvad Skandi-
navien beträffar, blir nog alltid den Thomsen-Nilssonska tredelningen
beståndande. Men dermed sammanhänger icke nödvändigt antagan-
det af tre på hvarandra följande invandringar. Förbindelserna emeil-
lan folken hafva i den gråa forntiden varit långt vidsträcktare än
man i allmänhet är böjd att tro. Finner man intet orimligt deri,
att ett helt folk har kunnat från kaspiska hafvet vandra upp till
Östersjöns och Kattegats stränder, så bör det icke heller vara svårt
att antaga, att rörliga handtrerksprodukter hafva på fredlig eller
krigisk väg ur hand i hand gjort samma resa.
Den jämförande språkforskningen, som under sin tidigare ut-
veeklingsperiod var särdeles benägen att upprätta ett slags ge-
nealogiska tabeller öfver den indoeuropeiska språkstammens olika
grenar, har nu mera begynt att öfvergifva detta förfarande så-
som icke så litet ologiskt. Den berömde linguisten Max Mäller
har uppställt och med goda grunder understödt teorier om en
mängd ursprungliga dialektskiftningar, genom hvilka öfvergångarne
emellan språkgrupperna på ett naturligt sätt förmedlas. På grund
af vissa trädnamns betydelse-förävdringar är han till och med
icke emot att antaga, att indogermaner bevitnat åtskilliga kli-
matvexlingar, som enligt Steenstrops med fleres forskningar in-
trädt i Skandinavien under stenåldern (se "Lectures on the Science
of Language", II, sid. 222 ff.). Senast har han i sin inträ-
desföreläsning vid Strassburgs universitet påpekat, att de emot
hvarandra stridande genealogiska klassifikationerna egentligen icke
hafva bevisat något annat, än hvad man redan visste förut, nämligen -
att ett nära samband finnes emellan alla tungomålen af vår språk-
stam, i synnerhet emellan dem, som talas af närboende folkslag.
Nyligen har Johannes Schmidt, en lärjunge af Schleicher, den ge-
nealogiska åsigtens förnämste målsman, i en innehållsrik uppsats
("Ueber die Verwandtschaftsverhältnisse der indogermanisehen Spra-
chen", Weimar 1872) närmare utvecklat Max Möllers teori. Skili-
aktigheterna emellan språken, sådana de föreligga i de äldsta ar- ’
kunderna, äro också så stora, att de tyckas förutsätta rent af "geo-
logiska" (M. Muller, anf. arb. II. sid. 228) tidsperioder för sin utbild-
ning. Må man härmed sammanhålla hr Hildebrands bestämda för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
