Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Harald Hjärne: Arkeologi: (H. Hildebrand: Svenska folket under hedna tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKEOLOGI. 519
Här måste vi således vara strängare, här måste vi fordra bindande:
bevis. Ty värr lemnar han oss så godt som utan bållpunkter.
Dock, det är sant, sid. 43 talar han om svärdsfästena och
spännena. Den mest karakteristiska skilnaden emellan den yngre
och den äldre jernålderns svärdsfästen torde väl förutom de enk-
lare ornamenten bestå deri, att de förra hafva parerstång, de senare
icke. Förf. lägger dock sjelf icke stor vigt på detta argument.
Han säger (sid. 48), att han allenast håller sig "till de mer orna-
tiva delarne af kulturen, de till lyxens, men just derföre i eminent
mening till godtyckets, den fria sjelfbestämmelsens, folkkarakterens
område hörande”. Om man bortser från den något underliga iden-
tifieringen af "godtycket" och "folkkarakteren", så ligger väl i
dessa ord er antydan deraf, att vissa praktiska förbättringar å nyt-
tiga verktyg (såsom t. ex. att sätta en parerstång på ett svärd)
mycket väl kunna påhittas af ett folk på egen hand, utan att pre-
cist en ny invandrareskara behöfver medföra dem. Derjemte säger
förf. på samma sida not. 2: "Dessutom äro vapnen icke alltid lika
väl charakteriserande. Den äldre och den yngre svenska fastlands-
jernålderus svärdsfästen förekomma på Gotland, under det de got-
ländska smyckena äro alldeles främmande för fastlandet". Detta
låter nästan som ett halfqväfdt varningsrop af ett ömtåligt arkeo-
logiskt samvete, som om hr Hildebrand befarade, att fakta ("verk-
ligheterna’’, såsom han brukar säga) icke fullt stämma öfver ens
med hans teori. Gotland har bevarat och sjelfständigt utbildat den
sydgermanska jernkulturen, utan besmittelse af den vngre (sidd. 99,
193, 194), och ändå finner man der den senares svärdsfästen! Så-
ledes måste de hafva inkommit genom handel eller vikingatåg. Lik-
väl säger hr Hildebrand sjelf sid. 214 not. 1: "Med afseende på
fornsakernas härkomst torde det vara riktigast att anse det som
i ett land hittas vara i landet arbetadt, till dess motsatsen bevi-
sas. Att nu ett sådant bevis med afseende på de merberörda
svärdsfästena icke står att finna i hr Hildebrands föreliggande ar-
bete, torde vora ocmotsägligt. Men eftersom svärdsfästena icke äro
<charakteriserande" för kulturen, hafva vi redan för länge syssel-
satt oss med dem.
Återstå spännena. Hr Hildebrand framhåller (sid. 43 m. fl.
st.), den bekanta omständigheten att i den yngre jernåldern den vanli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
