Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - H. F.: En prisbelönt Dikt: (I. P. Wallin. Wisby fall, prisbelönt af Sv. Akademien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR. EN PRISBELÖNT DIKT. 565
han som efterhängsen älskare följer henne öfverallt. Det är Mä-
ster Håkan, stadens rikaste vapensmed, tretio år. Flickan går hemåt
utefter stranden, älskaren smyger efter; från närliggande fartyg
kommer en båt, ur båten stiger en grann riddare, som med jungfrun
- byter en blick. Bägge förtrollade. Sången slutar med att när
flickan ser sig om efter främlingen — det är Kung Valdemar, —
»Han än står qvar, dock icke ensam mer.
Ty mäster Håkan der ock igenkännes,
Samtalande med främlingen han står;
Hans blick på flickan hvilar jämte dennes».
Treåje sången innehåller idel stämning. Kung Valdemar —
klädd som pilgrim — uppsöker flickan på Ung-Hanses landtgård,
talar om kärlek för villiga öron, medan de lustvandra i trädgården.
Han klagar, att Mäster Håkan drifvit hopom från staden. Hans
kärleks högsta och varmaste fråga är
»om blott du vill upplysningar mig gifva
Om staden och om ön och mig förklara
Hvad ingen aönan vill för mig beskrifva>.
»Hon ej i dessa ord försåt befarar.
Ej anande den storm hon så kan reta
Mot sig och mot sitt land, hon vänligt svarar:
»Ja allt hvad sjelf jag vet skall du få vetap.
Kärlek ech politik väfvas således ihop med hvarandra, men om
Kung Valdemar kan tänkas kurtisera blott för att få veta nyheter,
nog är det dock bra hårdt, att diktens hjeltinna skall som sin
första blyga kärleks gåfva lemna ett löfte om sqvaller.
I Fjerde sången uppträder hos Ung-Hanse Mäster Håkan
Med silfversporrar på och högtidskläder.
I friarärende han wute går.
hvilket rimmar sig till att han på <salens tröskel står".
Frieriet börjas dock genast af Ung-Hanse sjelf, som alldeles
opåkalladt begynner prisa sin dotter, hvilken efter hustruns död är
— — -—— den enda tröst mig står igen
Hon är mig kär af många andra grundero (rimmas på
= 7 7 — —- — — stunder o. under).
Hon är mig kär, jag vet ej hvarför, men
Det vet jag, skulle henne jag försaka,
Åt döden, följde sjelf jag med också
Om ej jag kunde henne få tillbaka!»
hvilket ju är rimligt endast i förhållande till "försaka".
Emellertid bekänner gubben, att han gerna vill ha en man åt
flickan. Mäster Håkan passar på och frågar, om han kan bli den
lycklige.
pUng-Hanse svarar: Ja om du kan gifva
Mitt barn den lycka, som, när jag är död
Kan faror. brist och nöd från henne drifva.p
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
