Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - H. F.: En prisbelönt Dikt: (I. P. Wallin. Wisby fall, prisbelönt af Sv. Akademien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566 SKÖNLITERATUR. EN PRISBELÖNT DIKT.
hvilken prosaiska tanke Mäster Håkan genast, som sann äl-
skare, afvisar med ett |
Ja — — — — — — om till stöd
För lyckligt hem min kärlek är tillräcklig
Då har det med vår sällhet ingen nöd,p
Och trots detta, som det tycks nekande svar på gubbens fråga
om gods och guld, kommer genast från deune ett jublande: ja:
| DAck — — — må jag sjelf, så bräcklig
Och svag som stöd. från henne ryckas då» ...
«Styrande sitt lopp" till jungfruburen finner nu Ung-Hanse
dottren i armarne på främlingen — Valdemar — som är hans gäst
för en vecka sedan. Följden blir att
»I ögonblicket fadren hos dem står;
Med armen, darrande, han mannens öra
Med all den kraft, han ännna eger, slår» (hvarefter rimmas:
göra och förföra.)
’– Och ropar sedan med lycklig besinning:
»Gå! — hade jag ett vapen, jag förhastadt ’:
Dig kunde döda; nu ditt hufvud blott
A£ min förbannelse må bli belastadt?»
Främlingen aflägsnar sig, sedan han en stund har "dröjt upp-
rätt” och "röjt en konungs värdighet". Fadren qvarstannar
»Och heta tårar på hans kind bli fälda.»
Han förehåller den brottsliga hennes skuld, och aflägsnar sig
derpå genast
- »på det att, sen hon bedit har och fastat,
Tills hon med ångrens tårar aftvått har
Sin skuld, och nåd hos Herran återfunnit,
Hon äfven blidkad finna må sin far.»
Under det nu flickan vederbörligen "qvider vid korset”.
— — uppför väggen går ett lindrigt rassel, .
Och snart derutanför (d.v.s. utanför väggen) ett hufvud höjs
Försigtigt upp emellan lönn och — hassel
En stund det lyssnar, och då intet röjs
Der inifrån, det syns sig närmre draga
Och öfver fönsterbrädet kroppen böjs.
Kroppen är naturligtvis Valdemars. En ny dialog — tydligen
endast en hygglig konversation — föregår, som har hela sin tyngd-
punkt i flickans löfte, att när den, ännu för henne okände, älska-
ren kommer till Visby åter, skall en hvit fana hänga i hennes fön-
ster. — Skilsmessa; älskaren "glider" åter ned på silkesstegen. Men
pDJust när till marken sig han lyckats frakta
Han ser framför sig Mäster Håkan stå.p
Hvad händer? Jo
»Ett ögonblick hvarandra de betraktap
och, mirabile dictu!: »så åt hvar sitt håll de skilda gå»!!!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
