Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Ytterligare Några ord om: Huru böre en skald öfversättas af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillägg:
Redaktionen har af särskilda skäl låtit nedanstående genwmäle,
som förut varit tryckt i Nya Dagl. Allehanda, medfölja Tidskriften
sågom Tillägg:
Huru bör en skald öfversättas?
Ett ord till svar med anledning af en artikel
i Svensk Tidskrift.
Då undertecknads öfversättning af Shakspeares Sonetter i Svensk
Tidskrift — ett organ, i hvilket jag fortfarande är medarbetare —
blifvit hedrad med en granskning, som på ett och annat håll blif-
vit karakteriserad såsom skarp, hvilket åter ej gerna kan betyda
annat än träffande, bör man å ena sidan icke förtycka, om jag i
min egen sak yttrar ett ord angående sjelfva principen och syn-
punkten, då jag deri icke är ense med granskaren, medan man &å
den andra kan undra, hvarför jag ej möter min man inom samma
skrankor, der han sjelf uppträdt. Orsaken härtill är helt enkelt
den, att Svensk Tidskrift utkommer först i slutet af december må-
nad, medan jag för sakens skull är intresserad att få framställa
mina invänduiugar, innan faktum är glömdt och intresset slappadt.
Detta om orsaken till mitt framträdande.
Hvad beträffar sjelfva frågan, eller huru en skald bör öfver-
sättas, är jag, som nämdt, af cn annan åsigt än granskaren, och
den insigtsfulle läsaren skall äfven af öfversättningen finna så vara
fallet. Jag tror ingen främmande skald kunna ens af den mest
rutinerade ordvirtuos återgifvas i full öfverensstämmelse med alla
hans formella egendomligheter, och rent af omöjligt blifver det,
om, såsom förhållandet är med Shakspeare, den skald, som öfver-
sättes, tillhör ett äldre tidevarf, hvars kostym, för att så säga, med
nödvändighet måste återspeglas i hans form -— en kostym, i hvil-
ken ett språk med långt modernare later icke utan förkonstling
och krystning kan inpressa sina lemmar. Men det är icke den
likheten vi vilja få fram, när vi öfversätta Dante, Calderon eller
Shakspeare, vi vilja återfinna den tnre likheten, vi vilja glädja oss
att återse menniskans oförgängliga, »efter Guds beläte» skapade
bild hos den äldre tidens skald, på samma gång vi naturligtvis
alltid få denna bild färgad af sin tids och sitt lands individu-
alitet både i inre och vttre hänseende. Särskildt om tiden och
dess smak i formel riktning varit fångna i ett manér, under hvil-
ket dock det sundt och äkta menskliga lifvet pulserar, torde det
vara af vigt att hålla sig hufvudsakligen till det inre och ej låta
förleda sig till allt för stora irrfärder på formhärmningens område.
Det är denna grundsats, jag vid min öfversättning sökt följa,
såsom man kan se af förord, text och noter; och derför har jag
äfven på flere ställen angifvit den öfverflödande leken med ord så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
