Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Ännu några ord om Kalmarunionens betydelse i Nordens historia. Genmäle af C. T. Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
för steg, med planmässighet och följdriktighet, med kraft och ihär-
dighet, med klokhet ooh vareamhet förverkligades, det är utförligt
visadt af Pal. Möller, Munch och Styffe samt af undertecknad i ofvan-
nämnda afh. 88. 9—>15. Deraf framgår ovedersägligt, att för
henne unionen, om ock gynnad af »händelsen», tillika var en be-
stämd och medveten »tankes, att den var ej blott ett »stort namn>,
utan ock ett »stort begrepp»; deraf framgår ovedersägligt, att hon
ej allenast anade, utan klart insåg, hvad denna förening var och
kunde blifva. Redan Margaretas personlighet och politik, sådana
de i växande storhet framstå i den nyare forskningens ljus, äro till-
räckliga för att upphäfva den Geijerska domen. Och hvad har då
Ni, herr Red., att anföra till försvagande af den nyare forskningens
regultat i denna punkt? Jo, att Margareta dock var den, som skaf-
fade oss en Erik af Pommern på halsen, en odugling och en tysk
fursteson — detta skulle bevisa dels att det ej var mycket bevändt
med hennes unionsplaner, dels att dessa åtminstone ej voro vända
mot Tyskland. Men Ni glömmer alldeles följande vigtiga omstän-
digheter: 1) att Erik af Pommern var den ende i Norge arfsbe-
rättigade fursteson, som kunde komma i fråga; 2) att ban var blott
6 år gammal, när han hyllades till Norges arfkonung och ankom
till Norden, hvaraf följer, att hans oduglighet omöjligen kunde för-
utses, och att hans tyska börd ingenting borde betyda. Att rikta
ett så ogrundadt klander mot Margareta, på samma gång man all-
deles förbigår hennes storartade unionela verksamhet, det kan ej
kallas fair play.
Om man vill »låta händelsernas utgång bära vittnesbörd om
händelsernas grunder», så måste man framför allt tillse att man ej
söker grunderna på orätt ställe, att man ej förblandar post hoc med
propter hoc. Det är dock detta Ni gjort. Ni ser den olyckliga
utgången af de följande unionsförsöken: splitet, fejderna, främlings-
väldet m. m., och Ni söker grunden i sjelfva unionen sådan den
från början visade sig. Men denna slutsats är uppenbart obevislig.
Den union, som Margareta grundade och styrde, har för Norden
endast burit goda frukter: en stärkt konungamakt, en förbätt-
rad rättskipning, en grundlig reduktion af krono- och skattejord,
en tyglad aristokrati, vidare freden återstäld, Gotland återförvärfvadt,
och Slesvig på god väg att blifva det. Först efter Margaretas död
inträdde efter hand de missförhållanden och missbruk, som bevis-
ligen framkallade den olyckliga utgången, nämligen först en odug-
lig styrelse och en tygellös aristokrati samt längre fram Danmarks
hotande öfvermakt inom unionen. Dessa missförhållanden hade det
måhända ej varit omöjligt att förekomma eller öfvervinna, om Mar-
garetas verk efter hennes död fallit i värdiga händer.
Såsom Ni finner, är det egentligen unionens uppkomst och be-
tydelsen af Margaretas union, som tvisten oss emellan gäller. Ni
synes föreställa Eder (8. 269, r. 23 ff.), att vi i följd deraf äfven
måste olika uppfatta unionens förfall och upplösning. Denna slut-
följd är, såvidt jag kap se, alldeles oriktig, ty om man aldrig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
