Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kamrarna och beskattningsfrågan af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMRARNE OCH BESKATTNINGSEPRÅGAN. Jd
höja förutvarande. R. F. $ 57 bör således med sin försäkran till
riksdagen om rätt att alleca utöfva svenska folkets urgamla rätt
att sig beskatta, anses hafva afsett att försäkra folket, på sätt i
särskilda $$ är utveckladt, att inga vya pålagor eller utskrifningar
af manskap, penningar eller varor, ej beller förhöjning af allmänna
aigifter må kunna svenska folket åläggas, utan att riksdag dertill
gifvit sitt bifall; att de ej heller kunna uppbäras för längre tid, än
riksdagen i laga ordning bestämt, och att riksdagen eger att i alla
delar pröfva statsbehofven, innan den kan anses förpligtad att åtaga
sig de bevillningar, som erfordras utöfver de ordinarie inkomsterna;
samt att konungen under inga vilkor är berättigad att utskrifva
några skatter, som riksdugen ej beviljat; och har man för att ej
konunger må af inträffande utomordentliga förhållanden föranledas
att låta nöd bryta lag, bestämt i R. F. $ 63, att för oförutsedda
händelser två kreditivsammor skola ställas till hans disposition till
rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål.
Försöker man utsträcka riksdagens beskattningsrätt utom detta
område och inlägga i R. F. $& 57 betydelsen af en föreskrift, som
gifver riksdagen allena beslutanderätt i alla beskattningsfrågor, in-
vecklar man sig i olösliga motsägelser. Huru man än må tolka
begreppet svenska folkets beskattningsrätt, kan ran dock ej der-
under hänföra alla ordinarie inkomster, hvilket ock erkännes af
dem, som i denna fråga uppträdt för den vidsträcktare tolkningen,
blott de inkomster, som äro af skattenatur, nämligen räntan, tion-
den, bergverkstionde och mantalspenningarne. Men äfven med den-
na inskränkning låter ej R. F. $ 57 utan inskränkning tillämpa sig.
Med beskattningsrätt kan visserligen med hänsyn till de olika skat-
teslagens inbördes sammanhang förstås så väl påläggving af nya
och ökning af gamla, som ock borttagande eller nedsättning af skat-
ter, som visa sig obilliga och olämpliga. Skall riksdagen anses
hafva fått fria händer häratinnan, bör den dock ega rätt så väl att
förhöja ifrågavarande till ordinarie inkomster hörande skatter, som att
nedsätta och borttaga dem, och framför allt bör den vara oför-
hindrad att stifta lagar, som ordna grunderna och sättet för skat-
tens utgörande i dess helhet. Intetdera är fallet. Grundränta,
tionde och mantalspenningar kunna ej förhöjas i annan ordning, än
den som för för privilegiers ändring är bestämd, och således ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
